Edgar Mannheimer: Heter du Ahmed vill näringslivet inte ha dig

Det förvånar kanske inte de många svenskar som utsatts för rasism och diskriminering på arbetsplatsen, men nu finns siffrorna svart på vitt. Enligt en färsk rapport från Järvaveckan och PWC tror hela 50 procent av svenska företag att svenskar med invandrarbakgrund är sämre arbetare än etniska svenskar. 

I USA utkämpar nu president Donald Trump ett korståg mot så kallad DEI (diversity, equity och inclusion) inom offentlig sektor, eftersom han tycker att ökad mångfald betyder minskad kompetens. När bränderna rasade i Los Angeles skyllde republikaner på DEI – resonemanget löd att arbetet med mångfald och inkludering stod i vägen för säkerhetsarbetet. 

Det är sorgligt att konstatera att Sverige dansar efter USA:s pipa även i denna fråga. Varför? Var det helt enkelt ”inne” för några år sedan att framstå som att man brydde sig om mångfald? Och nu, när vinden har vänt, är det plötsligt inte lika viktigt längre?

Sedan Järveckan började ställa frågor till det svenska näringslivet om mångfald har andelen företagsledare som upplever en motsättning mellan mångfald och kompetens ökat från tre av tio till hälften av de tillfrågade. Det säger en del om hur mycket företagskommunikationen om mångfald faktiskt betydde: det vill säga ytterst lite. 

Har man ett Mellanöstern- eller afrikanskt klingande namn får man ett nej från en femtedel av svenska företag.

Men det är skillnad på mångfald och mångfald. Enligt rapporten är det vissa invandrargrupper som sticker ut. Har man ett Mellanöstern- eller afrikanskt klingande namn får man ett nej från en femtedel av svenska företag. Ännu värre är det om man har muslimsk tro – då är det nästan en tredjedel av svenska företag som inte vill ha en. 

Kort sagt: heter du Ahmed kommer det vara svårare för dig att hitta jobb i Sverige än om du heter Steve.

På flera håll utmanas nu företag och institutioner. Donald Trump har bland annat krävt att prestigeuniversitetet Harvard ska upplösa sina DEI-program. I Sverige har Ericsson fått kritik för att ha tagit bort information om sitt arbete med inkludering och mångfald från sina årsredovisningar.

Viktigt att betona är att DEI inte är ett tomt uttryck, utan att det handlar om att göra arbetsplatsen bättre. Arbetet kan innefatta att identifiera diskriminering, öka jämställdheten eller bredda rekryteringen. Det är åtgärder som tenderar att förbättra företagens resultat, leda till en bättre arbetsmiljö och bidra till ökad integration. 

En tredjedel av Sveriges befolkning är på ett eller annat sätt invandrare och inom tio år kommer gruppen utgöra 1,8 miljoner arbetare. Bortom den moraliska frågan känns det rätt korkat att vända den arbetskraften ryggen. 

Politiskt är det förstås en katastrof, och hur blir det med integrationen när diskrimineringen på arbetsplatsen ökar år 2025? I en tid då politiker gärna motiverar sina beslut med vikten av bättre integration bör detta vara ett självklart område att prioritera.

Näringslivet i Sverige bär ett ansvar för landets utveckling – ska vi vara ett öppet samhälle måste vi också ta hand om våra medborgare, oavsett vad de heter och vad de tror på. Allt annat leder till splittring.