I tisdags presenterade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) en så kallad vitbok om övergrepp mot och kränkningar av romer i Sverige under 1900-talet. Och det är djupt nedslående läsning: Genom åren har den romska befolkningen utsatts för tvångssterilisering, inreseförbud, diskriminering på arbetsmarknaden och systematisk registrering, för att nämna några av de ämnen som vitboken tar upp. 

Att det görs en sådan här kartläggning är mycket välkommet, men inte tillräckligt för att tvätta Sveriges smutsiga byk. För kränkningarna har fortsatt ända in på 2010-talet. Förra året avslöjades att Malmöpolisen bedrev en omfattande och systematisk registrering av romer; att det var etnisk registrering råder det inget tvivel om. Även det förbud mot tiggeri som nu debatteras drabbar speciellt denna folkgrupp, liksom de uppmärksammade vräkningarna av personer som bor i tältläger.

Förra helgen gav regeringen Datainspektionen i uppdrag att undersöka om romer eller personer av annat etniskt ursprung än svenskt fortfarande registreras av socialtjänsten och på bostadsmarknaden, och i onsdags presenterade Ullenhag en kommission mot antiziganism. Det är bra. Men den undermåliga utredningen av Malmöpolisens romregister visar att det måste råda fullständig transparens för att den här sortens oacceptabla rasprofilering ska försvinna. 

Vi behöver med andra ord en vitbok inte bara över dåtidens övergrepp – utan även samtidens.