Våldet ska inte segra, inte här och inte någon annanstans

Förra helgen gjorde jag något så ovanligt som att demonstrera i närheten av mitt hem. Mitt i sorgen över att en lastbilschaufför några dagar tidigare skjutits till döds med ett skott i huvudet och att en 16-årig pojke vid samma tillfälle träffades av fem skott – och mirakulöst överlevde, anordnade den lokala fotbollsföreningen här i söderförort en manifestation. Tysta, med facklor i händerna, bildade vi en kedja från torget ner till fotbollsplanen. Där hade eldsjälar, precis som varje vecka på lördagkvällar, ordnat spontanfotboll för unga 12–19 år. Den här kvällen kom de unga killarna och tjejerna svettiga, direkt från matcherna, och bildade kedja med oss vuxna. Mot våldet.

Vi som samlades där i mörkret vet inget om motivet till den senaste skjutningen i vår stadsdel. Var det gängrelaterat? Var en av de skjutna en måltavla? Den andra ett vittne som skulle tystas? Det går många rykten. Många känner till de båda skjutna, ingen har hört att de skulle vara inblandade i något kriminellt.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .