Maria-Pia Boëthius: Vi kan leva utan makt från ovan

Är makt en sjukdom som behöver en diagnos? Hela världen styrs av ”makt” – folkvald eller diktatorisk, delegerad eller kuppad – men allt oftare tänker jag att makt är en sot som precis som cancer kan bryta ut när immunförsvaret är nedsatt; makthavarens eller folkets.

Människor som får eller tar sig makt förvandlas ofta till oberäkneliga missbrukare eller psykopater: Vladimir Putin i Ryssland (folkvald), Recep Tayyip Erdogan i Turkiet (folkvald), Muhammed Mursi i Egypten (folkvald), Viktor Janukovytj i Ukraina (folkvald). För att inte tala om Egyptens Hosni Mubarak, Libyens Muammar al-Gaddafi, Iraks Saddam Hussein, Tunisiens Ben Ali, Syriens Bashar al-Assad, ingen av dem legitimt folkvalda, numera avsatta, med undantag för al-Assad och i två fall avrättade – men vi bävar alla för vad som ska komma eller redan kommit istället: valda av folket, valda genom valfusk eller genom våldsutövning? Och det finns oändligt många fler missbrukare av makt: vad sägs om Saudiarabien?    Vissa ledare tål delegerad makt. Andra, som antagligen borde få diagnoser, förvandlas till missbrukare och ägnar, som till exempel Erdogan i Turkiet eller Putin i Ryssland sin kraft åt att öka sin egen makt; i likhet med icke-valda diktatorer är de övertygade om att bara de kan styra landet. Kanske ska ingen ges så mycket makt? Kanske är makt en drog, farligare än heroin? Och en sjukdom, som bryter ut först när ämbetet är nått?