Nej, Sveriges centralbank verkar kanske inte vidare spänstig. Men den kan växla tempo. Som när det blir dags att lösa ut de största privata bankerna när de spekulerat sönder sig och riskerar kollaps.
Stefan Ingves blir plötsligt en gepard.
Men när det kommer till vårt klimat som i allra högsta grad riskerar kollaps…
Inte ens styrfart.
Det har blivit en sorglig trend att SVT med klicksugen tvångsmässighet publicerar debattartiklar som drar ner dimridåer om den globala uppvärmningen. Gärna sker det i direkt anslutning till att människor visar engagemang.
Som när barnen skolstrejkade.
Eller nu senast Earth hour.
”Klimatpanik är det största klimathotet”, skrev då Conny Olovsson, senior ekonom på Riksbankens forskningsenhet, tillsammans med två professorer i ekonomi. Visst, det finns en klimateffekt. Ja, fossila bränslen orsakar koldioxidutsläpp. Men sedan drar de igång. Forskarna vet inte hur illa det kommer att bli. Modellerna är för osäkra. 1,5 grader eller 4,5 grader?
”Om den sanna klimatkänsligheten skulle vara i den lägre delen av detta intervall behöver vi inte bry oss särskilt mycket.”
Varning utfärdas för misstag. Det är fel att överdriva, det är fel att underdriva. Men framför allt är det jättefel att bedriva ”osmart klimatpolitik”, skriver ekonomerna.
”Förslag om flygförbud, global nolltillväxt, barnbegränsningar och demokratins avskaffande – drivna av klimatpanik – är nog därför det största klimathotet.”
Men vad är rätt? Att sätta pris på utsläpp.
Artikeln spreds sedan vidare av Riksbankens samtliga officiella kanaler. Olovsson är inte bara anställd, han är att betrakta som talesperson i den här frågan.
Problematiskt, faktiskt anstötligt.
Riksbanken är nämligen en myndighet som vi gemensamt finansierar med runt en miljard kronor.
Hans bidrag till debatten är ingen neutral tolkning av vad som nu kommer från klimatforskningen. Det är en plantering av att vi kan fortsätta som förut om vi justerar systemet så att det blir dyrare att fylla atmosfären med växthusgaser.
Samtidigt varnar vetenskapen – den som kan klimat snarare än ekonomiska teorier – för att allt tyder på att vi rusar mot värstascenarion.
Riksbanken vill avfärda rimlig oro som irrationell panik.
Ekonomerna vill slippa politikerna. De vill ha sin marknad. De vill ha sin traditionella tillväxt, även om svenskar hellre prioriterar klimat. De vill kunna skruva på sina rattar. De vill absolut inte bli påkomna med att sakna både kunskap och redskap som krävs för att kunna garantera en framtid.
Men så är det.
Kunskap saknas, redskap saknas.
Kommer du ihåg William Nordhaus som fick senaste ekonomipriset ”för att ha integrerat klimatförändringar i långsiktig makroekonomisk analys”?
Klimatkollapsens ursäktande matematik, tyckte jag i en ledare. Nordhaus har förvärrat klimatkrisen genom att erbjuda en ständigt öppen nödutgång. Hans gärning har – särskilt i USA – blivit ett fundament för handel med utsläppsrätter, bländverkens bländverk.
Han hävdar att vi måste skjuta kostnaderna för grön omställning framför oss. Våra barn har mer resurser, bättre förutsättningar. Lämna notan till dem.
Knasigare blir det ju inte.
Men hans röst ekar genom Riksbankens korridorer. En detalj är att de två ekonomerna som författat debatten med Olovsson båda satt i juryn som valde Nordhaus.
Tror inte Riksbanken att klimatförändringar kan påverka penningpolitik och finansiell stabilitet? Jo, det har Olovsson själv konstaterat i en tidigare rapport som faktiskt antydde att något var på väg att hända. Ett sent uppvaknande. Men sedan denna artikel…
Vår centralbank köper dessutom australiska obligationer för 20 miljarder kronor och sponsrar därmed världens största kolexportör.
”Riksbanken tar inte tar någon som helst hänsyn till miljödimensionen när de investerar våra pengar. De håller en valutareserv på 400 miljarder kronor och de har ingen hållbarhetspolicy”, sa Ulf G Erlandsson, doktor i nationalekonomi och tidigare förvaltare av Fjärde AP-fonden, när Dagens ETC granskade affärerna.
Det är ignorant.
Lägg till att Riksbanken opinionsbildar aktivt mot progressiv klimatpolitik.
Nyligen kom en rapport från Swedbank som undersökt hur ett antal centralbanker (Riksbanken, Europeiska centralbanken, Bank of England och Federal Reserve) förhåller sig till klimat. Sämst är amerikanska Fed, men sedan kommer Riksbanken – som får gröna råd av Swedbank. Divestera. Satsa i gröna fonder. Utbilda finansiella institutioner om att fossilt är en riskabel investering.
Bank of England har under många år talat om hur dramatiska konsekvenserna av klimatförändringar kan bli. Budskapet till institutionerna är att den som vill framstå som riskmedveten men inte bekymrar sig över klimatet uppvisar ”kognitiv dissonans”. I år planerar man att börja stresstesta brittiska banker utifrån en klimatfaktor.
Riksbanken:
”Strejka gärna, men inte mot klimatförändringarna utan för en global koldioxidskatt!”
Det är hisnande nivåskillnad.
Om inte Riksbanken vill bidra till att ställa om ett ohållbart samhälle.
Om den agerar i motsatt riktning.
Hur är den då relevant?
