Ledare. Nabila Abdul Fattah.

2014-01-28 04:59
Det handlar om så mycket mer i ­frågan ’om araber bor i området’. Rasism är bara en del av det. Bild: Stian Lysberg Solum/TT
Det handlar om så mycket mer i ­frågan ’om araber bor i området’. Rasism är bara en del av det.

Vi ”araber” sänker ­värdet för att vi har ett sänkt värde

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Vi kunde i förra veckan läsa hur Aftonbladets reportrar ringt runt till mäklare runtom i Malmö och låtsas vara potentiella köpare. När de hade frågat om det ”funnits araber i fastigheten eller området” hade mäklarna lättsamt svarat på frågan. Nästan som att man frågat om när det stambyttes senast.

Och alla är chockade. Och alla pratar om rasistiska mäklare och rasistiska köpare.

Och jag kan delvis hålla med. Visst är det rasistiskt. Men det är inte allt. Även fast frågan egentligen inte handlar om just araber i sig. Begreppet ”araber” blir ett samlingsnamn för araber, kurder, romer, latinamerikaner, afrikaner, asiater. Ja, egentligen allt som inte räknas som ”vita svenskar”. Jag ser frågan ”om det bor araber i ett visst bostadsområde” som så mycket större än just själva frågan. Det är så mycket mer som kommer med ett område där ”araber” bor förutom ”araberna” själva.

För denna fråga ställs inte bara till mäklare som säljer bostäder. Även fastighetsägare som hyr ut lägenheter får höra detta och svarar på samma fråga, med samma lättsamhet. Den frågan handlar om husen. Hem som säljs ut till riskkapitalister utan erfarenhet eller långsiktig plan men som värderar sitt ”handshake” som i Alby. Hem som mitt i förhandlingar för hyressänkningar på Risingeplan i Tensta säljs ut av fastighetsägaren Tornet till Victoria Park. Ett köp som var hemligt och lades mitt under julen för att Hyresgästföreningen och Risingeplans Framtid, ett boendeinitiativ för upprustning av husen inte skulle ha möjlighet att ifrågasätta. ”Vi känner oss som trampade på och övergivna. De köper, säljer, halvrenoverar och höjer hyrorna som om vi vore marker i ett pokerspel.” Skriver Risingeplans Framtid i en debattartikel i Norra Sidan.

Den nya fastighetsägaren Victoria Park som även köpt upp lägenheter i Rosengård där man lovat en upprustning, en fritidsgård och läxhjälp för barnen i området. Allt som uteblivit. Eller, det stämmer inte. Det finns faktiskt en läxhjälpsgrupp som tar emot tio barn. Ja, tio.

Det handlar om hem där man lägger tejp över mögel istället för att sanera som i Wonna I de Jongs fastigheter i Bredäng. Om råttor som lever loppan vid sopstationerna. Om kackerlackor som springer runt i lägenheterna.

När man frågar om ”araber” bor där frågan man även om skolorna som töms på elever. Som måste stängas ner och slås ihop för att friskolor med avancerade namn lockat till sig ungarna med löften om en bra framtid. Ord som trycks upp på flashiga foldrar på dyrt papper.

När man frågar om ”araber” i området frågar man om polisens förhållningssätt och arbete i området. Man frågar om de använder områdets ungdomar som försökskaniner för att träna på nya metoder. Man frågar om det är ett område där sociala problem ska lösas med polisiära insatser. Om fritidsgårdar och ungdomsinitiativ som motarbetas för att de ”lockar till sig fel sorts folk”. En ”militarisering av förorten” som Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet uttrycker det.

När man frågar om ”araber” bor i området så frågar man också hur deras centrum ser ut. Om affärerna är nedlagda, om bankomaten är flyttad, om vårdcentralen är stängd, om sporthall och bibliotek finns kvar, om det möjligtvis kan finnas något annat liv i centrum än Jack Vegas-maskiner.

När man frågar om ”araberna” frågar man även om deras arbeten. Eller brist på arbete. Om den lokala pizzabagaren som är civilingenjör, om de som inte vågar skriva sin postadress på sitt CV för att man är rädd att man inte kommer att gå vidare till en intervju. Om de som funderar på att ändra sitt namn, byta ut sin identitet, bara för att kunna få chansen att jobba.

När man frågar ”om araber bor i området” så frågar man hur långt man kommit i gentrifieringsprocessen. Om befolkningen mår psykiskt och fysiskt sämre än andra områden i Sverige. Om de dör tidigare.

När man frågar så är man medveten om allt detta. Man är medveten om denna struktur som ”araberna” är satta i. Och har man den möjligheten att välja, så sätter man inte sig där. ”Arabvolymen” har blivit en måttstock för hur välbärgat och välmående ett område i Sverige är.

Vi ”araber”. Vi sänker värdet för att vi är ett sänkt värde. Det handlar egentligen inte om oss. Det handlar om den situationen vi har blivit satta i.

Det handlar om att våra hem som vi älskar, inte älskas av samhället.

Det handlar om så mycket mer i frågan ”om araber bor i området”. Rasism är bara en del av det.

Nabila Abdul Fattah
Nabila Abdul Fattah 

Verksamhetsledare för ungdomar i Skärholmen. Skriver krönikor i Dagens ETC var fjärde vecka.