Vi är alla påverkade av könsnormer, vare sig vi lever upp till dem eller ifrågasätter dem så har de inverkan på våra liv. Barn snappar snabbt upp vem i hushållet som sminkar sig, lagar mat eller snickrar. Hemma delar vi på alla sysslor och vi tänjer medvetet på vissa könsnormer. Jag försöker alltid förklara för barnen att det vuxna gör får de bestämma om de vill, eller inte vill göra när de blir stora. De ska inte begränsas. De har alltid fått välja mellan alla färger på paletten och alla olika slags leksaker. Jag utgår ifrån att alla föräldrar vill det bästa för sina barn men det är en stor gåta varför många halverar barnens utbud av leksaker, kläder och i vissa fall till och med intressen. 2015 borde vi för längesedan ha slagit fast att det inte finns något som heter tjej- respektive killfärger. Barn ska klä sig som de vill, leka med vilka leksaker de vill, utveckla sina egna personligheter fria från trångsynthet. Men det finns ett stort samhällsproblem, vuxna som för över sin föråldrade syn på vad som passar sig till sina barn. Barnen blir hämmade och i många fall sprider de åsikterna vidare och riskerar att såra sina skolkamrater. Flera gånger har jag hört om vänner och bekantas barn som kommit hem från skolan ledsna över kamraters kommentarer om deras kläder, när de tänjt lite, eller snuddat vid de oskrivna regler som finns för hur en tjej respektive kille bör föra eller klä sig. I nästan samtliga fall är det pojkar som fått höra att de har tjejkläder eller är som tjejer. En rosa tröja innebär självklart inte att barnet inte väljer en bil i leksakshyllan, en färg är bara en färg.

Feminismen grundar sig på det faktum att män är överordnade kvinnor i samhällsstrukturen. Det finns en uppdelning av generellt sett manliga och kvinnliga egenskaper och sysslor. Kampen för jämställdhet har gett kvinnor plats i många sammanhang som tidigare endast var avsedda för män men i kampen för ”det manliga” tappade vi respekten för det som anses kvinnligt. En tjej som spelar fotboll anses tuff men en kille som dansar tolkas som svag, konstigt nog är dansen mer upprörande i samhället. Om jämställdhet är målet så har vi lång väg kvar, ”kvinnligt” är fortfarande underordnat ”manligt”. Att vara omhändertagande och empatisk är kategoriserat som kvinnligt, jag önskar att alla barn uppmuntras till att utveckla just de egenskaperna.

Samhället ska inte bestämma om du ska raka benen, bära klänning, slöja eller kostym det är upp till dig oavsett vem du är. Ingen har rätt att begränsa din kreativitet eller sätt att uttrycka dig. Fram för fler tappra rosa och blå prinsessor, stridslystna jägare har vi redan för många av.