Annie Croona: Varje timme på X är en förlorad timme för att bygga något bättre

Kära X-användare, jag saknar också Twitter. Det var en underbar plats. Ett vardagsrum för intellektuell wittiness, kan man säga. Ett rum där man inte behövde vara extrovert eller snygg för att nå ut, utan lika gärna kunde vara blyg och ful. Twitter var snabbt, smart, kul och mysigt. 

Men Twitter finns inte mer. Sedan en tid tillbaka heter det X, och X är vidrigt, nu mer än någonsin. Inte nog med att plattformen premierar högerextremt innehåll medan den nedprioriterar den hyfsat grundläggande parametern sanningen – nu kan X addera ”barnpornografi” till sin innehållsförteckning.

Det är alltså Elon Musk:s AI-bot Grok som genererat avklädda bilder på vad användarna än ber om, vilket bland annat inkluderat en barnskådespelerska, och nu senast den kvinnliga poet som mördades av Ice, den amerikanska migrationspolisen. Rätt formulering är egentligen denna: Elon Musk och plattformens övriga ansvariga låter Grok generera avklädda bilder, inklusive barnpornografiska sådana. 

Antagligen är det bara en tidsfråga tills denna text når någon av mina icke-fans och en AI-genererad nakenbild på mig finns för allmän beskådan på internet. Vad kan jag göra då? Vad har jag för juridiska möjligheter om världens rikaste man låter sin AI förnedra mig och andra som utsätts? Och vem ställs till svars? Enskilda individer kan dömas, säger jurister, men ska inte ansvaret också ligga på den som möjliggör övergreppet? Dessutom är det en liten tröst när skadan redan är skedd, särskilt om vi pratar barn.

Som internetanvändare får man börja med att fråga sig själv om det här är något man vill bidra till. Jag vill såklart inte det. Och jag fattade beslutet att lämna X för snart ett år sedan. Det blev snabbt tydligt att jag inte ville bidra till Elon Musks absurda projekt – som jag numera gladeligen kallar X, eftersom det vore att svärta ner minnet av Twitter att använda det gamla namnet. 

Men mitt konto är kvar, mest av nostalgiska skäl. Men också för att jag – tyvärr – måste gå in där ibland i min yrkesroll. För det klandrar jag bland annat en lång rad svenska politiker. Många av dem vägrar nämligen släppa taget om X. Tvärtom är det flera politikers favoritkanal, inte minst bland Tidöregeringens statsråd. Ministrar som Ulf Kristerssson (M), Maria Malmer Stenergard (M) och Carl-Oskar Bohlin (M) är flitiga X-användare. De kommunicerar nyheter, kommenterar aktuella händelser, ibland bara där.

Besattheten vid denna kanal är sedan länge ett demokratiskt problem. Dels eftersom de som tillbringar för mycket tid på plattformen tycks utveckla en förvrängd världsbild, präglad av konspirationsteorier och kulturkrig. Dels eftersom det flera gånger påvisats att X har stora säkerhetsproblem. 

Var går gränsen? När väger nackdelarna över fördelarna?

Frågan är därmed inte ny, men har blivit mer pressande sedan Grok började spotta ur sig barnporr: Var går gränsen? När väger nackdelarna över fördelarna? Antalet politiker och journalister som inte vågar ställa sig dessa frågor, eller som bedömer att fördelarna väger tyngre, är oroväckande. 

Flera forskare beskriver X som en oseriös, antidemokratisk plattform som politiker borde hålla sig från. Rise-forskaren Carl Heath säger till GP:

– Plattformen är problematisk eftersom den inte är den grundläggande neutrala arenan vi vill att det ska vara. Ägaren Elon Musk har en egen politisk agenda, och har gett sig in i val i olika länder, med en högerextrem opinionsbildning. Plattformen gynnar också högerextremt innehåll, vilket är som att bara ge vissa personer en megafon.

Argumenten bland de vettiga kvarvarande användarna – alltså inte högerextrema troll och andra som trivs som fisken i vattnet denna ekokammare – kretsar ofta kring oviljan att lämna walkover. Men vad vinner man på att vara där? De som håller med finns på andra håll, och de som inte gör det lär knappast ändra uppfattning – eller har jag missat att horder av arga högermän blivit frälsta av vänstern på X? 

Ett annat argument är att X är en bra plats att hitta nyheter. Men vilken sorts nyheter pratar vi om? I vårt nyhetsarbete borde vi ändå fästa mindre vikt vid de perspektiv som frodas på X, åtminstone de som sprids av plattformens dominerande krafter. 

Och journalisterna kan ju faktiskt logga ut och logga in någon annanstans. Många har redan gjort det: Bluesky är på god väg att bli den rimliga nyhetskälla Twitter en gång var. 

Det är inte lätt att veta vad som är rätt i denna absurda samtid. Uppmärksamhetsekonomin är krävande. Jag är medveten om och ödmjuk inför båda dessa utmaningar. Men nu är det läge att gå tillbaka till kärnan, till värderingarna, och fråga: Vad vill jag bidra till? Var vill jag att min röst ska höras, min bild ska synas, mina visningar räknas? 

Vi är många som har kritiserat politiker och profiler som medverkat i kontroversiella forum med argumentet att det är att legitimera en olämplig avsändare. Den regeln bör rimligen gälla oss – annars får vi sluta hålla den mot andra. Jag vill personligen inte se mer progressiva profiler i ytterhögerns gyttja, inte bara för att det är moraliskt fel att stanna där, utan för att det hindrar ett bygge av något nytt och bättre: något som liknar det som Twitter var.