Ja, det är städerna man skriver om. Stockholmsområdet ska växa från 2,3 miljoner människor till 3,1. Göteborg och Malmö kommer att gå samma väg liksom de regionala mellanstäderna.

Det här är fantastiska affärsområden för den som sitter med en massa pengar och inte vet riktigt vad man ska göra med dem. Alltså pensionsförvaltarna. Det mesta läggs ju på spekulation på börsen men alla bolag är också tvungna att låna ut långsiktigt och tryggt och det här har man i årtionden gjort till staten (man köpte statsobligationer) men idag är den marknaden i princip stängd eftersom riksbanken köper upp det staten behöver. (Vilket innebär att staten lånar av staten eftersom riksbanken är en del av staten.)

Men då finns ju kommunerna. Städerna.

Och den som sett den senaste tidens byggen i våra städer vet att behoven finns eftersom folk fortfarande har svårt att hitta någonstans att bo och företag har svårt att hitta vettiga lokaler och ingen har ännu löst hur alla människorna ska kunna frakta sig rent i stadslivets väv.

Problemet är bara att kommunerna styrs politiskt med en ideologi som handlar om att inte bygga, inte investera, inte finansiera hållbarhet. Istället vill man att marknaden ska göra det. (Det vill säga byggbolag och banker). Och när marknaden investeringsstrejkar (pengarna placeras på finansmarknadens kortsiktiga spel istället) ja då händer inte det som måste hända.

Städerna växer men folk trängs ihop, bilarna trängs ihop, tågen trängs ihop och cyklisterna åker vardagsloppet mellan hem och arbete i allt stressigare cykelköer.

In kommer då Folksam och KPA och lånar nu ut 2 miljarder till kommunerna, denna gång till Stockholms stad som alltså ger ut en obligation på summan. Och det är alltså bara början, de stora försäkringsbolagen inklusive de allmänna pensionsbolagen sitter på 5000 miljarder, de kan alltså enkelt finansiera hela omställningen i Sverige som rör sig om cirka 1000 miljarder de kommande tio åren. (Inklusive ny järnväg).

Det är inte pengar som saknas för att skapa hållbarhet.

Ändå finns det något grundläggande sjukt över hela situationen.

Tittar man i finansplanen, tabellsamlingarna där allt viktigt finns gömt, så ser man att Sveriges offentliga sektor inte behöver låna överhuvudtaget, den har ett finansiellt nettoöverskott på över 1200 miljarder. Pengar som placeras kortsiktigt för att få ”mesta avkastning”.

Men det blir naturligtvis ingen avkastning alls i det långa loppet om inte landet har blivit hållbart. Då blir det klimatkollaps.

Offentliga sektorn kan alltså låna av sig själv, det vill säga investera överskottet, istället för att gå ut med kepsen på finansmarknaden och betala en extra ränta för att finansiera projekt.

Att kommuner lånar är egentligen helt onödigt, de stora resurserna finns redan inom offentlig sektor. Men självklart vill pensionsjättarna ha möjlighet att få avkastning på pensionspengarna och försäkringspengarna vi alla betalar in.

Alltså kommer vi att få ett system i Sverige där pensionssparare och försäkringstagare finansierar en omställning som egentligen redan är finansierad till lägre kostnad via skattebetalarna som har byggt upp det här enorma finansiella nettoöverskottet.

Det här är effekten av en ideologi om att det offentliga inte ska låna (inte ens av sig själv).

Jo, det är bra att försäkringsbolagen lånar ut när ingen annan gör det.

Men det är absurt att det ens ska behöva ske.

Vi går mot en framtid som blir alltmer amerikansk där försäkringsbolag är med och äger elbolagen, infrastrukturen, sjukvården och bostäderna. Vi skapar halvprivata maktcentra som får enorm makt över politik och samhällsutvecklingen.

Nej, det är inget fel på försäkringar. Men det är inte de förvaltarna som ska ha makten över vad politiken ska investera i när städer nu ska byggas om på nytt.