Och än en gång slog det mig hur fantastiskt det är med bibliotek. Där finns det inte bara mängder av böcker och tidskrifter och därtill en rad datorer. Det är också en av de allt färre platser dit alla kan gå och där alla kan mötas utan att det kostar ett öre. Böckerna, tidskrifterna och datorerna öppnar vägen till ändlösa rymder av kunskaper och upplevelser. Men mötena mellan människor tillför ytterligare en dimension. Biblioteken är en viktig nod i det demokratiska samhället. Där kan åsikter utvecklas och argument förfinas. Där befinner man sig ansikte mot ansikte och inte bara i den spegelvärld som de sociala medierna erbjuder.

Biblioteken kan också vara en port in i det svenska samhället. Jag minns hur Amanda Peralta, en fantastisk kvinna från Argentina, som hade varit gerillakrigare där men i Sverige blev en ledande idéhistoriker, vittnade om vilken betydelse biblioteket i Gårdsten hade haft för henne och hennes familj under deras tidiga år i Göteborg. 

Amandas berättelse hade också en mörk slutpunkt: i någon av dessa besparingskampanjer som politiker med jämna mellanrum tvingas till hade biblioteket i Gårdsten lagts ner. Hon hade säkert rätt i att detta hade en stor negativ inverkan på utvecklingen i Gårdsten. Bokbussar och uppsökande bibliotekarier i all ära, men de ersätter inte välkomnande bibliotekslokaler. 

Det är märkligt att besparingarna så ofta går ut över just biblioteken. Jag har under åren varit med om åtskilliga räddningsaktioner för olika filialer, i synnerhet de i Majorna och Linnéstaden. Gång på gång har det hetat att det trängda budgetläget tvingar stadsdelsnämnderna till tuffa nedskärningar. Det är vad jag kan se bara skolorna som lika ofta drabbas av lika energiska rödpennor. Ibland kan jag få för mig att stadsdelsnämndernas främsta uppgift är att göra livet surt just för skolor och bibliotek. 

Men varför skolor och bibliotek? Uppenbarligen uppfattas de som mjuka och därför lättare att pressa ihop. Men de handlar ju om människor!

Ja, kanske just därför. Vi människor är ganska mjuka i jämförelse med hus och gator och bilar. Det går att platta till oss. Vi mår visserligen inte så bra av en sådan behandling, men ändå.

Den politiska klokheten borde resonera på motsatt sätt. I ett samhälle som genomkorsas av ekonomiska kalkyler måste också levande människor få plats att andas.

Det finns visserligen hurtiga men okloka ekonomer som har fått för att sig att det där med böcker inte är så viktigt längre i den mänskliga kommunikationen. Göteborgs Universitetsbibliotek råkade ut för en sådan stolle för något år sedan. Han förklarade att folk ju kunde mötas utan böcker – bibliotekets miljontals volymer kunde med fördel flyttas till något avlägset bergrum så blev det mer plats för kafébord.

Det blev vad jag förstår inte så; konsultens råd lades till handlingarna. Han hade också fullkomligt fel. Böcker är inte ett hinder på vägen mellan människor utan bygger broar mellan dem. Det var en bok som häromkvällen fick mer än hundra människor att stråla samman på Majornas bibliotek. Böcker är till för att läsas. Men den som har läst en bok har något att tala om med andra människor, ja även den som inte har läst boken men vill höra någon tala om den kan ge sig in i samtalet. 

Det är så kulturer byggs, och det är så demokratiska samhällen hålls levande.