Vilket är ytterst märkligt eftersom tankesmedjan ligger under paraplyorganisationen Atlantic Treaty Association vars syfte det är att propagera för Nato.

Senast det skrevs en del om Atlantic Council var när tankesmedjan i en rapport – som fått namnet ”Kremls trojanska hästar 3.0” – hävdar att miljö- och fredsrörelsen i Sverige mer eller mindre springer Putins ärenden.

Och inte bara det, i rapporten pekades bland annat Miljöpartiets tidigare utrikespolitiska talesperson Valter Mutt ut som en prorysk trojansk häst. Han hade motsatt sig det värdlandsavtal som Sverige skrivit med Nato, varit kritisk till att Nato-militär tillåts öva allt mer i Sverige och pläderat för konfliktlösningar snarare än konfliktskapande.

Wallström säger i sitt svar i riksdagen att de bidrag den svenska regeringen gett den amerikanska tankesmedjan inte använts till just den rapporten.

På liknande sätt har sådana som skickat pengar till IS hävdat att pengarna inte varit avsedda för de som skurit halsen av otrogna utan till sjukvård och ambulanser.

Det svenska stödet till Atlantic Council påbörjades 2013 och pågick således under hela förra mandatperioden. Och fortsättet uppenbarligen denna mandatperiod. Att de gröna språkrören och statsråden, vars parti har rötter i fredsrörelsen, inte krävt stopp för detta kan bara bero på två skäl. Antingen har de glömt varifrån de kommer. Eller också har socialdemokraterna på UD mörkat ärendet.

Det sistnämnda vore generande för Wallström. Det förstnämnda vore generande för Miljöpartiet som ju också – genom sin partiledning – ställt sig bakom såväl värdlandsavtalet med Nato som planerna på än större militär upprustning med nya Jas-plan och Natoanpassade luftvärnsystem köpt på löpande räkning.

Regeringens bidrag till Atlantic Council handlar inte bara om pengar utan än mer om symbolik och steg på vägen mot allt närmare samarbete med Nato. Den strategi som Atlantic Council tycks ha – försöka skrämma kritiker av Natoanpassning till tystnad genom att beskriva dem som Putinanhängare – delas uppenbarligen av Sveriges försvarsminister som under Folk och Försvar 2017 hävdade att kritiker av värdlandsavtalet med Nato – som ska underlätta regeringsbeslut om att Nato ska få använda svenska hamnar, flygfält, vägar och strategiska knutpunkter – är ”antagonister som har sin bas någon annanstans än i Sverige”. Han lät som en svensk variant av George W Bush. Är ni inte med mig är ni emot Sverige, rent av ute i fiendens ärende.

Så försöker man tysta debatt. Kritiker ska skrämmas till tystnad, anklagas för att inte tänka själva utan vara Putins lakejer. Sedan må kritikerna vara en liberal som Hans Blix, en socialist som Jonas Sjöstedt eller en grön som Valter Mutt.

Vulgariseringen av Natodebatten är skrämmande.

Den moderata EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark har inte dragit sig för att beskriva organisationen Kvinnor för fred som ”Putins kvinnor”. På Dagens Nyheters ledarsida har man kunnat läsa att Hans Blix – som inte bara varit liberal utrikesminister och utan också chef för FN:s vapeninspektörer – ingår i ”Putins svenska brigad”. Han har ifrågasatt hur Sverige närmar sig Nato och beskriver hur det ökar konfliktzonerna och därmed minskar säkerheten. En sådan åsikt ska brännmärkas i krigsretorikens tid.

Atlantic Council gillar inte FN-förslaget om kärnvapenförbud. Det lär betyda mycket när den svenska regeringen sätter ner fötterna. Som tack för bidragen kan säkert Atlantic Council konsulta mer intimt.

Jag funderar på att anklaga regeringen för att gå Putins ärende.

Han gillar nämligen inte heller förbud mot kärnvapen.