Jag får information från en central källa i tyska regeringen, som delar med sig av partiets egen analys av framgången: En politik som bygger på respekt och en trovärdig partiledare.

Det kan låta svepande och något som väl alla partier i någon mån ställer sig bakom – men de tyska Socialdemokraterna tog, enligt egen utsago, ordet respekt ett steg längre. Källan förklarar att förhållningssättet i deras valrörelse innebar att tydligt kommunicera att alla människor, oavsett arbete eller etnicitet, har samma rättigheter och är värda respekt. De gröna, de som gillar kött, de som kör SUV… Tanken om respekt måste vara mer än en slogan, en utgångspunkt för politiken.

De tyska Socialdemokraterna valde reformer att gå till val på, som gynnar breda grupper, och enligt källan kommunicerades det så tydligt att hen skojar om att du kunde väcka vilken tysk som helst mitt i natten och få svaret på vad S vill:

Införa en generell minimilön på 12 euro i timmen – för att det ger mer pengar i pension för den som jobbar heltid än den som får bidrag.

Ta tag i bostadspolitiken, alla ska ha bostad och ha råd att bo.

Ett nytt program för välfärden, som inte kallas höger eller vänster, utan som fokuserar på att inkludera medborgare.

Klimatkrisen kan inte överlämnas åt de gröna. Politiker måste våga säga att omställningen kan kosta dig ditt jobb, men vi stöttar dig i transformeringen.

S-väljarna riskerar dessutom att stanna i soffan. Källan understryker: Partiet behöver synliggöras, förklara att det innebär en skillnad, att valet faktiskt spelar roll. Tala om det människor bryr sig om: Lön, bostad, pension. Sina liv. Skatt.

En sådan valkampanj missgynnar högern.

Detta i kombination med att du behöver en kandidat som medborgarna tror på om en kris utbryter. En person du vill ska svara i telefonen mitt i natten och styra en skuta mot land på ett stormigt hav.

Självklart finns fler faktorer som förklarar ett partis framgång i ett specifikt val, men analysen från källan i den tyska regeringen har vissa poänger.

Vi vet att Magdalena Andersson är den partiledare som har högst förtroende. Alltså borde S i Sverige ligga i ett vinnarhål. Men vad vill S i valrörelsen? Kan du vakna mitt i natten och förklara? Troligen inte. Kanske har du uppfattat att de vill ta tag i frågan om vinster i skolan?

Frågar du S valstrateger så förklarar de ungefär såhär:

Lös de samhällsproblem som vanliga löntagare möter i sin vardag.

Bryt segregationen, kom tillrätta med kriminaliteten.

Avskaffa marknadsexperiment i skolan, den ska inte vara en kassako för ägarna.

Inför bättre arbetsvillkor i vården.

Vi måste klara klimatomställningen.

För mig känns det diffust. Vad betyder det? Vad vill S – egentligen? Har de ens några röda linjer i någon fråga? Nej, svarade Magdalena Andersson nyligen. En vision? Har de ens en plan för netto-noll? Nej, enligt en aktuell analys från WWF.

Trots de frågetecken jag reser ser jag hellre Magdalena Andersson som statsminister efter valet än Ulf Kristersson, stödd av Jimmie och kompani. Men om inte S ens i en valrörelse kan fläska på med löften – ja, då tror jag tyskarna har rätt i att potentiella väljare riskerar att stanna i sin soffa.

Klimatkrisen kan inte reduceras till satsningar på grön industri. Ska vi klara klimatomställningen krävs politiker som tar sig an frågan på djupet, och vågar säga att omställningen också kan bli obekväm – men att vi vinner annat.

Den tyska superrabatten på kollektivt resande (inte ens hundra kronor per månad) inspirerar. Miljoner nya resenärer väljer kollektivt och bilköerna krymper. Det är ett konkret exempel på hur politik kan påverka – om den vill.