Nyligen var jag på ett föräldramöte på min dotters förskola. Personalen berättade stolt om verksamheten och barnens aktiviteter. Genom en projektor projicerades bilder av våra lekande barn. Skolans kamera var skruttig och hade några år på nacken. Vilket märktes på de suddiga bilderna. Alla barn fick ett grågult filter över sig.
Samtidigt satt vi där, ett 20-tal föräldrar, med de senaste mobiltelefonerna och fotade av bilderna som visades upp.
Ju längre mötet pågick desto absurdare blev situationen. Medan vi drack vårt kaffe meddelade personalen att det fattas målarrockar, ritpapper och en hel del annat material som barnen behöver. Vi har inte råd, sa de, men kanske har någon av er föräldrar en gammal skjorta att skänka bort som kan användas som rock? Eller kanske har ni några överblivna målarrockar liggandes där hemma som ni kan bistå med?
Det började viskas i rummet bland föräldrarna.
Hur kan skolan inte ha råd med målarrockar och ritpapper? Är inte måleri en del av den grundläggande förskoleverksamheten undrade föräldrarna.
Föräldramötet var som en levande lektion i ekonomi och samhällskunskap. De flesta av oss har fått några kronor extra i plån-boken via sänkt skatt. Pengar som har tagits från uteblivna satsningar på välfärden. Ironiskt nog är det våra egna barn som har fått betala en del av priset.
Vad ska man med en mättad plånbok till när det smärtar varje gång man lämnar sitt barn på förskolan?
Kocken på skolan pratade om maträtterna som tillagas i det egna köket. Måltiderna planeras minutiöst utifrån exakta kronor och ören. Inget får kosta för mycket men trots det är några saker oundvikliga.
– Målet är att inget barn ska behöva äta giftiga bananer, men för att vi ska ha råd med den ekologiska varianten måste vi hålla igen på annat, berättade kocken.
Rent krasst står valet mellan målarrockar och giftfria bananer.
Liksom många förskolor är även denna drabbad av hög personalomsättning. Rektorn på skolan verkar göra allt i som står i dennes makt för att få barnskötarna att trivas och stanna. Alla vet att små barn är extremt känsliga för upprepade personalombyten. Att en vuxen försvinner som en ettåring hunnit fästa sig vid skapar otrygghet. Därför försöker även vi föräldrar visa vår tacksamhet genom att överösa pedagogerna och barnskötarna med beröm och kärlek vid hämtning och lämning. Samtidigt känns det klent i sammanhanget när personalen tvingas stressa ihjäl för att de ständigt är för få. Eller behöva ägna tid åt att jaga material och pussla för att täcka upp för den strama ekonomin.
Och dessutom för en månadslön som knappast motsvarar det ansvar de faktiskt har.
Lärarförbundet menar att förskolan lägger grunden för barnens framtida utveckling och har en avgörande betydelse för hur det går senare i skolan. Det finns dessutom en tydlig koppling mellan hög kvalitet på förskolan och goda skolresultat.
Vi vet genom Pisa-undersökningen att både starka och svaga elever har försämrat sina resultat. En ny rapport från OECD visar att bra skolresultat skapas genom en kombination av hög kvalitet och hög jämlikhet.
Enskilda plånböcker kan inte lösa de stora samhällsutmaningarna. Det kan däremot de gemensamma resurserna.
Tillsammans är vi rikare. Det här har de rödgröna partierna chansen att åter få politiken att handla om.
