Somar Al Naher: Arbetslösheten skenar medan Britz tar in en stor stark

Sverige har den tredje högsta arbetslösheten i EU. Över 9 procent har inget jobb att gå till.

Men arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) har annat att tänka på.

I helgen kallade han pressen till baren Bleck i Stockholm. Med en öl i handen presenterade han ett politiskt manifest för att öka alkoholförsäljningen. Mataffärer ska sälja vin och sprit, Systembolaget ska ha öppet röda dagar och frisörer ska få servera bubbel.

Britz är uppenbarligen mer intresserad av procenten i glaset än procenten utan jobb.

Det här är vad man kallar en dimridå. När politiker inte levererar flyttar de fokus till fånerier. Liberalernas paradgren. I stället för att svara på varför arbetslösheten biter sig fast förväntas vi prata om öl på Ica.

Och det är inte konstigt.

Johan Britz är den tredje L-minister i rad som havererat på området, efter Mats Persson och Johan Pehrson. Ingen av dem har presenterat några reformer som lämnat avtryck.

När Tidöregeringen väl nämner arbetslösheten gör de det till en individfråga. Förra veckan riktade Britz udden mot människor som inte söker jobb på andra orter. Vinner Liberalerna valet vill han i praktiken tvinga arbetssökande att flytta dit jobben finns.

Samtidigt går hans kollega, socialförsäkringsminister Anna Tenje (M), i samma riktning. Tidöregeringen och SD väntas rösta igenom sänkta ersättningar i försörjningsstödet – samhällets sista skyddsnät för den som inte har någon inkomst.

Från den 1 juli ska den som får försörjningsstöd delta i aktiviteter för att behålla stödet. Arbetsförmedlingen har redan fått i uppdraget att sätta kravet i system.

Försörjningsstödet dras alltså åt från två håll samtidigt: mindre pengar och högre krav.

Vad som är absurt är att den här politiken inte vilar på någon evidens. Det finns inga som helst bevis för att jobben blir fler av att piska arbetslösa.

Våra grannländer har facit. 

När Norge införde aktivitetsplikt för unga bidragstagare fick inte fler arbete, tvärtom sjönk andelen unga som jobbar.  I Danmark har sänkta bidrag kopplats till ökad kriminalitet bland unga.

Arbetslösheten beror på att arbetsgivare inte hittar rätt kompetens eller att lågkonjunkturen inte gör att företag vågar investera. Men det kan också handla om diskriminering. Vi vet att den som hunnit fylla 40 år får svårare att bli anställd, i synnerhet kvinnor. Vi vet också att personer som har ett arabiskt klingande namn får färre chanser, i synnerhet män. Och studier visar att arbetsgivare inte är pigga på att anställa personer som varit utan jobb i över ett år.

Att arbetslösheten handlar om strukturer och inte individer syns också i statistiken. Arbetslösheten bland akademiker är den högsta på över 20 år. Till och med utbildningar som tidigare betraktades som säkra vägar till jobb – som jurist, ekonom och systemutvecklare – ger inte längre någon garanti för arbete.

Men Tidöregeringens svar på arbetslösheten är alltså högre krav och mindre trygghet.

Skål!