Henrik Jalalian: Puh, ingen journalist förstörde stämningen under Modis stora show

Det är svårt att säga vem som strålade mest under statsbesöket i Göteborg. Indiens premiärminister Narendra Modi som blev behandlad precis som den stormakt Indien strävar efter att vara – eller statsminister Ulf Kristersson som älskar pampiga tillställningar i största allmänhet.

Medierna fylldes i alla fall av storvulna beskrivningar av besöket. Tusentals jobb kommer att skapas, sa Kristersson. Sverige och Indien ska även samarbeta kring klimat, rymden, terrorbekämpning och försvarsindustri.

(Min gissning är att tonvikten ligger på det senare, men att det låter trevligare att slänga in något om klimat också.*)

Ryktet säger dock att besöket till just Göteborg kom till lite av en slump. Den indiska premiärministern Modi skulle egentligen till Norge – men hade missat att norrmän inte har tid med några som helst statsbesök den 17:e maj, hur viktiga de än är.

Men att Indien och EU fördjupar sitt samarbete är definitivt ingen slump. Tidigare i år slöt man ett historiskt frihandelsavtal. Indiens premiärminister Modis Europaturné ska ses i ljuset av USA:s oberäknelighet och Kinas framväxt. Både EU och Indien har hamnat i kläm mellan dessa länder. USA hotar med tullar och Kina med teknisk överlägsenhet i viktiga framtidsbranscher.

När världen skakar har helt enkelt både Europa och Indien letat efter någon att hålla fast i och bestämt sig för att greppa varandras händer.

Det är bra att Sverige och EU äntligen verkar prioritera samarbetet med Indien. Tidigare har samarbetet präglats av underskattning, inte sällan med någon slags kolonial föreställning om att EU alltid kommer ligga före när det gäller ekonomi och ny teknik.

Indien är inte på väg att bli en stormakt, i allt väsentligt är man redan en. Indien är världens största land och på väg att bli världens tredje största ekonomi. Hindi och urdu är tillsammans världens fjärde största språk.  Indier är den största invandrargruppen till Sverige. Det finns all anledning att prioritera samarbetet.

Men jag förvånas lite när jag ser den okritiska rapporteringen från besöket. Många journalister verkar mest ha skrivit om det officiella pressmeddelandet.

Knappt ett kritiskt ord yttras om det hindunationalistiska regeringspartiet BJP:s behandling av minoriteter och den alltmer auktoritära utvecklingen i landet. Kanske vågar vissa inte något annat – journalister som är för kritiska mot regeringen nekas systematiskt visum till Indien, enligt Reportrar utan gränser. 

Det finns en naiv idé om att handel alltid leder till demokratisk utveckling. Tyvärr ser vi många exempel på motsatsen.

Tongångarna under pressträffen påminde lite om när Putin började reformera Rysslands ekonomi i början av 2000-talet, efter Boris Jeltsins vanstyre. Optimismen var närmast ohämmad, inte minst från näringslivet. Ingen ville lyssna på dysterkvistar som varnade för den auktoritära utvecklingen, så länge ekonomin fick verka fritt. Glatt byggdes gasledningar mellan Ryssland och Europa, som Ukraina nu betalar priset för.

Jag tror många idag ångrar att man inte gjorde mer för att sätta press på Ryssland när det gäller demokratin och fria medier. Nog tjänade många pengar ett tag, men någon pålitlig långsiktig partner blev inte Ryssland.

EU har ett strategiskt intresse av att samarbeta med Indien. Det är naturligtvis en diplomatisk balansgång. Ingen förväntar sig att Kristersson ska skälla ut Modi under ett statsbesök. Däremot borde EU använda sin avsevärda ekonomiska kraft till att få Indien att förbli just en demokratisk partner.

När utländska medier och politiker uttalat sig har det haft stor effekt på den inrikespolitiska debatten i Indien. Men det blir allt tystare. Det ger anledning till oro för alla som vill se en långsiktig relation mellan Indien och EU, en allians mellan demokratier.

*Det har låtit likadant efter tidigare möten men det konkreta resultatet har främst varit att Saab nu bygger en fabrik i Indien för att producera granatgeväret Carl-Gustaf.