Göran Greider: Det är oron som driver tiden

Oro. För nästan allt. Det är vad jag och säkert många med mig ofta känner. Plötsligt en nyhetsflash om ett skottdrama på öppen gata mitt i Falun. Vid en tidpunkt när vanligt folk rör sig på gatorna. Vad är det där? Är det gängvåldet som yttrar sig? Nej, visar det sig snart, det tycks vara något annat. Men oron gnager. Falun har ändå varit förskonat från ganska mycket av det utbredda vapenvåldet, även om Mattias Flinks vansinnesdåd 1994, med sju mördade människor uppe vid regementet, ännu lever i minnet.

Sedan en tid är brott och brottslighet högst upp på den politiska agendan. Inte konstigt, men samtidigt orimligt. Vågen av skjutningar är fruktansvärd och den ska bekämpas så mycket det går. Jag har inget emot den ökade avlyssning som nu ska utredas. (Däremot tror jag att utökade möjligheter till husrannsakningar inte är bra; sådana drabbar barn och oskyldiga familjemedlemmar när kravallpolis väller in i en lägenhet medan avlyssning trots allt är något annat.)