Ledare. Andreas Gustavsson.

2019-12-19 03:00
Bild: Dagens ETC (montage)
Puffetikett
Dagens ETC

Vansinne att kräva högerflört av Greta

Har vi någonsin fått höra vad alternativet skulle vara till klimatrörelsens ”vänsterpolitik”? Den där magiska kompromissen, den som gör konservativa och liberaler sugna på att lyfta ett lillfinger för vår existentiella framtid.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Förra veckan skrev jag om hur illavarslande det är att SVT har en klimatkorrepondent, Erika Bjerström, som bestämt sig för att Greta Thunberg är en vänsterpopulist som skadar saken genom att krympa målgruppen till de närmast sörjande.

Ja, Bjerström hoppar över att de närmast sörjande är miljontals människor, även om vi bara räknar dem som fysiskt demonstrerat sitt missnöje med sina länders obefintliga eller otillräckliga åtgärder.

Nej, Bjerström har inte mer belägg än att hon tycker att Greta ställer folket mot eliten, samt att Greta undertecknat en debattartikel där rasism, kolonialism och könsförtryck – helt korrekt – kopplas till klimatkrisen.

Jag hade hoppats få svar.

Istället kom en slags uppföljande nyhet, där SVT rapporterar om ”forskarkritik” som gör gällande att ”klimatrörelsen är alldeles för vänsterpolitisk”. Forskarkritik? Alltid tacksamt att rubriksätta med. Men i det här fallet handlar det om en enda forskare: André Spicer, professor i organisationsteori på University of London.

”En av farorna som jag ser med dagens klimataktivism är att den är designad för att tilltala vänsterväljare”, säger han till SVT.

Vilka är de andra farorna? Man kan inte låta bli att undra. Aktivisterna ska punktera idén om permanent tillväxt? Greta ska snubbla på sina flätor?

Spicer utvecklar inte. Han förklarar hellre hur begrepp som klimaträttvisa studsar mot personer som inte riktigt tror på konceptet att varje människa är del av ett större kollektiv i vilket individerna fördelar varandras bördor, med jämbördiga möjligheter till belöning.

Spicer blir konkret. Vill du övertyga konservativa? Fokusera på ett nationalistiskt budskap. Klimatkrisen hotar ditt land, din närmiljö. Vill du övertyga mittenväljare? Fokusera på ekonomiska budskap.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

”Om klimataktivisterna på allvar är intresserade av att åstadkomma en genomgripande förändring av ekonomin och samhället måste de hitta koalitioner med större grupper av människor som stödjer deras budskap och som också är villiga att ändra sina levnadsvanor”, säger Spicer.

Professorn är inte utan poänger.

Det blir uppenbart för den som läser hans analyser kring Extinction rebellion, där långt ifrån alla aktioner varit lyckade.

”Jag har blivit berörd av deras mod och inspirerad av deras budskap, men förundrad över deras strategi”, skrev han tidigare i The Guardian.

Spicer menar att det optimala vore en rörelse som vill attrahera så många som möjligt och samtidigt repellera så få som möjligt. Tona ned det där med rättvisa. Tala istället om ”naturens renhet” och ”nationens försvar”. Upphör med civil olydnad.

”Om rebellerna vill nå ut borde de använda sociala ritualer som andra grupper är bekanta med – istället för att limma fast sig på pendlartåg kunde de arrangera tepartyn på lokala festligheter.”

Det senare blir parodiskt.

Men som sagt, han är inte utan poänger. Andra forskare har också hävdat att politiska identiteter, och polarisering dem emellan, förhindrar att klimatrörelsen bryter igenom försvarsvallarna runt det fossilindustriella komplexet.

Det är ingen slump att Dagens ETC fört dialog med Bensinupproret, både på ledarplats och på nyhetsplats. Jag tror på nya allianser. Som kan uppstå där man minst anar. Det är usel politik – och aktivism – att inte lyssna på bensinupproret, skrev jag i höstas.

Klimatrörelsen ska tåla granskning.

Den är givetvis inte ofelbar, inte oantastlig.

Men att jaga dess mest framträdande representanter med kletiga stämplar.

Men att anklaga den för att inte sträcka ut en hand till konservativa isolationister och liberala marknadskramare.

Mitt under pågående toppmöte i Madrid!

Där politiker fattar besluten.

Där fossila företag hyr in sig för att påverka besluten.

Där medier pliktskyldigt bevakar men sällan lyckas berätta vad som står på spel.

Där aktivister kastas ut om de ruckar denna ordning som nu tillåtits pågå 25 gånger, utan att ge mer resultat än att vi fortfarande hotas av katastrofal klimatkris.

Visst, låt oss diskutera rörelsens metoder – utan att för ett ögonblick tänka tanken att den har någon som helst skuld i att vi befinner oss alldeles för nära avgrunden.

(Designar jag fel, lite för vänster? Förlåt, byt ut avgrunden mot det som passar dig. Jättedyrt att försäkra skärgårdsstället. Jättesvårt att plocka sju sorters svenska blommor på svenska midsommar.)

Klimatrörelsen har ett budskap som är överordnat.

Minska utsläppen, lyssna på vetenskapen.

Annars förstörs planeten som vi känner den.

Fakta:

Politiker låter utsläppen fortsätta och ignorerar vetenskapen.

Fossila företag tjänar miljarder på att vara just fossila företag.

Medier har underpresterat när det kommer till klimatjournalistik.

Så vi ska peka finger mot… Greta?

Det är lika vansinnigt som typiskt.

Hur ofta har inte alla som engagerar sig för feminism, mångfald eller klimatkrisens lösning fått höra att vår aktivism är för vänster, att den är för utestängande, att den går för långt, att den är för polemisk.

Men har vi fått höra vad alternativet skulle vara?

Den där magiska kompromissen, den som plötsligt gör konservativa och liberaler sugna på att lyfta ett lillfinger för vår existentiella framtid.

Nej.

Klimatrörelsen gör vad den kan.

Den som ingenting gör annat än att värdera den som gör, kan åtminstone uppvisa omdöme att hålla käften.