"Vi föds, vi lever, vi dör omgivna av lögner” skrev en gång Antonin Artaud, fransk poet och dramatiker. Jag misstänker att en del av det han kallade lögner är det vi kallar ”berättelser” – drömmar att förverkliga, strategier och arrangemang för att göra livet meningsfullt. Samt det vi kallar livslögner. Men jag har av ett långt liv lärt mig att man ska låta andra människors livslögner vara ifred, om de inte är destruktiva och inte skadar andra och om man inte tvingas spela med. Vad gör det om en människa anser sig vara en missförstådd, stor poet, som kommer att hyllas när hen är död, medan vi tycker oss kunna se att det är begåvningen som fattas?

Men jag kan också hålla med Artaud: Människor som går i döden och dödar andra för att just deras gud påstås kräva det, vare sig det gäller judendomen, islam, kristna eller hinduer. Alla som slaktades under första världskriget, för att inte tala om i det andra, som gick i döden för ”fosterlandet”. Medan nationalstaten, om man ser till årtusendena är en ytterst tillfällig konstruktion, skapad för att ge Makten gratis arméer istället för legosoldater. Ingen föds med kärlek till nationen, nationalism är en inlärd dyrkan, också ämnad att skapa kanonmat åt Makten. Sverigedemokraternas nationalism är naturligtvis en konstruktion. EU vill istället att vi ska bli européer, att vi ska ge upp nationalstaten och kriga för Europa eftersom det som i framtiden kommer att gälla är stormakter, skapade för att eliminera handelshinder för kapitalet. Och alltid, alltid dessa krig, som i mina ögon alltid är baserade på lögner.

När jag tänker på palestinierna, israelerna, människorna i Ukraina eller Ryssland, syrierna, kongoleserna och så vidare, ser jag medmänniskor som vill leva vanliga, hyggliga liv, men som alltid, alltid proppas fulla med maktens propaganda: ”Bara ni ser till att döda dessa eller dessa, så kommer livet att bli uthärdligt.” Jag tänker mig att vi behöver en andra Upplysning, en som för alltid frigör oss från Maktens berättelser och propaganda. 

Idén att israelerna skulle kunna leva bättre liv efter att de massmördat framför allt civila i Gaza förstår ju alla innebär motsatsen. Det som skrämde mig allra mest som fånge i Israel var att alla jag tvingades träffa, förutom två, var totalt indoktrinerade av Makten. Att lögnen härskade, som den härskade i Rwanda under massmorden.

Göran Rosenberg, som jag verkligen respekterar, som fattat alla komplikationer, höll ett brandtal för den parlamentariska demokratin i Sveriges Radio, det slags demokrati vi har i Sverige. Men efter att ha levt tjugo år i italienska Schweiz har jag en annan idé. På något sätt måste vi rädda våra folkvalda från att slukas av kapitalet liksom deras önskan att bli omvalda, att bli vinnare oavsett priset, oavsett den förhärskande propagandan. Vi måste ha makt att korrigera dem, att befria dem från mediernas och kapitalets diktat. Och den väg jag kan se är den schweiziska: Att varje beslut från riksdagen kan underställas en folkomröstning om tillräckligt många människor önskar det; hundratusen namnunderskrifter krävs i Schweiz. De har ett folkvalt parlament, precis som här och olika politiska partier, men en möjlighet för folket att säga sitt i efterhand, fritt från partier. Denna konstruktion skrämmer livet ur politikerna men är i mina ögon den enda anständiga vägen till verklig demokrati. Förr trodde jag att människor var alltför labila och mottagliga för Maktens propaganda, men det tror jag inte längre.

Min erfarenhet är att bland så kallade vanliga människor är idén att människan är människans glädje förhärskande, medan Makten behöver Sartres ”de andra är helvetet” som utgångspunkt för sin maktutövning. Den polarisering som nu hemsöker världen kommer inte från folken utan från deras ”ledare”. Istället för att tona ner motsättningar typ Ryssland/Ukraina eller demokrater/republikaner i USA uppviglar både maktpolitiker och maktmedier människor. En skräckinjagande maktpolitiker är Sveriges privatiserade utrikesminister Carl Bildt, som agerar helt fri från stämningarna i Sverige, som om Sverige vore hans maktkapital och inte vårt. 

Makten behöver motsättningar för att legitimera sig. Frågan är hur länge vi behöver dem? När nyheten kom att ett plan kränkt svenskt luftrum, hur många trodde att det var ryskt? Och hur upprörda blev politiker och medier när det visade sig vara amerikanskt? Tänk hur det hade kunnat användas som uppvigling om planet varit ryskt! Och hur de nu tiger. Amerikanska kränkningar passar inte in i uppviglingsmönstret, alltså glömmer vi dem? 

Jag tror att människor är på väg att genomskåda maktens lögner, mycket tack vare internet. Att vi med tiden inte behöver ”födas, leva och dö omgivna av lögner” som Artaud beskrev tillståndet, utan är på väg att frigöra oss och tänka själva. Jag tror att de många människorna snart är mogna för demokrati, folkstyre, på riktigt, à la Schweiz. 

Politikerna kommer att motsätta sig detta på alla cylindrar, men jag tror att så kallade vanliga människor är bättre på att styra världen mot fred, frid, klimatanpassning och glädje än maktpolitiker. Och då kommer helt andra sorters människor att vilja bli politiker.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.