Vad ska jag säga? Jag gläder mig åt att svenska folket sagt ett oerhört tydligt nej till alliansens systemskifte. För det är ett av de allra tydligaste resultaten av denna valnatt. Den traditionella och samlade borgerligheten når nu sitt troligen sämsta resultat under efterkrigstiden. Och det är viktigt att påpeka. Ty även om en Löfven-regering blir ganska svag så har alliansen inget folkligt stöd för att jävlas med den.

Men det är det man kan glädja sig åt. För nu har Sverigedemokraterna – och det är knappast oväntat – klivit fram som det tredje största partiet. Varför? Hur är det möjligt? Jag tror ju inte att det enbart beror på att de vädjar till de rasistiska impulserna hos sina väljare. Jag tror att deras framgångar speglar kollapsen för en progressiv politik för välfärden och jobben och jämlikheten hos de stora partierna, och i synnerhet hos Socialdemokraterna.

Det är en tragedi. Sverige har normaliserats. Sverige är numera som de flesta europeiska länder. Jag fruktar att det bara är en tidsfråga innan detta det tredje största partiet börjar påverka en krisande borgerlighet.