Ledare. Johan Ehrenberg.

2021-04-30 03:00
”Det går inte förhandla om siffrorna, det handlar inte om vad några före-tag tycker eller några investerare vill höra. Det är vad vi måste göra”, skriver Johan Ehrenberg. Shutterstock
”Det går inte förhandla om siffrorna, det handlar inte om vad några före-tag tycker eller några investerare vill höra. Det är vad vi måste göra”, skriver Johan Ehrenberg.
Puffetikett
Dagens ETC

Vad ska man göra när alla ljuger?

Vi behöver sänka utsläppen med 15 procent – varje år – för att kunna hålla 1,5 grader. Trots det lägger EU, USA, Kina med flera mål som inte klarar det.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Joe Biden står på scenen och världen lyssnar. Han pratar klimat och det går som ett sus genom världens medier. USA är ”med i matchen igen”. Och alla som väntat på en global klimatpolitik får till sin stora lättnad att utsläppen i USA ska minska med 50 procent till 2030.

Precis den halvering som FN:s klimatforskare i sina nästan desperata varningar sagt är det minsta vi måste åstadkomma.

Problemet är förstås att hela världens media går på en pr-siffra, alltså en sådan som tagits fram för att den låter rätt. Ungefär som när en regering säger att man satsar mer än någon tidigare på välfärden och sedan inte berättat för väljarna att man glömde räkna bort inflationen, siffran är i själva verket densamma eller lägre än föregående ministrars.

Pressmeddelanden är inte objektiva fakta.

De är propaganda.

Så vad gjorde pr-människorna bakom Biden?

Normalt räknar världen utsläpp med start 1990. När man säger halvera utsläppen är det från det startåret man räknar. Biden pratar istället om att halvera utsläppen från 2005. Det är enorm skillnad. 2005 var nämligen det år då USA:s utsläpp var som värst. Räknar man istället från 1990 så är Bidens löften långt under det som behövs, snarare 42 procent i minskning.

Då duger det inte, hur fint det än låter på scenen.

På samma sätt trixar EU med de nya kraven på vad som ska vara hållbara investeringar och därmed få EU-stöd. Absurt nog räknar EU med tre nivåer. Noll procent är sådant som inte ska få stöd, 40 procent utsläppsminskning ska få ett visst stöd och 100 procent utsläppsminskning ska få maximalt stöd.

Det låter ju enkelt. Problemet är att man sedan lagt in i förslaget att om man överstiger en av dessa nivåer så räknas det upp – avrundas – till nästa nivå. Det vill säga bolag som är ”smarta” gör en 41 procent påstådd minskning av sina utsläpp och får då  klassas som 100 procent klimatpositiva. Om de nöjer sig med en liten investering på två procent är de ändå 40 procent klimatkloka.

Det här är ju skrattretande dumt.

Men det hindrar inte EU-komissionen att lägga fram det.

Utsläppsminskningarna i siffror blir ju bättre.

På samma sätt tog EU nyligen en klimatlag som påstås vara på nära 57 procent reduktion av utsläpp fram till 2030. I själva verket är det 52,8 procent eftersom man börjat räkna in skogar som lagring av utsläpp och därmed kan släppa ut mer. Det är samma logik som hela Sveriges klimatpolitik bygger på. Vi ökar utsläppen men säger att skogen nog lagrar mer.

En annan som säger exakt samma sak är Vladimir Putin, som hänvisar till Sibiriens enorma skogar och därmed inte behöver lägga någon klimatpolitik överhuvudtaget.

Att Kina ska vara nollutsläppare 2060 är en klen tröst, då har klimatet för länge sedan skenat iväg och skapat skador som vi överhuvudtaget inte orkar räkna på.

Idag har temperaturen stigit till 1,2 grader. Inom tio år är det 1,5 grader.

Och här är hela politiken sammanfattad i en mening, trots alla möten, trots alla löften:

Utsläppen ökar.

Hur länge får man ljuga och vad kan vi göra åt det?

Men alla investeringar då? Alla tal om jättebyggen och alla siffror på miljarderna som satsas? Ja, det har ju inte hänt. Det enda vi vet om nationernas investering på riktigt är att hela världen satsar enorma nya pengar på covidstöd till utsläppande företag och på militären.

Sipri kom med siffror i dagarna och det är hisnande. Totalt nästan 2000 miljarder dollar (nästan 17000 miljarder kronor). USA är värst med 778 miljarder dollar, men Kina växer snabbt som militärmakt och satsade i fjol hela 252 miljarder dollar.

De stora militärmakterna storsatsar alltså på mer vapen i ett läge där klimatkrisen är akut.

Så vad är det de egentligen förbereder sig på.

Rustar vi för klimatkrig när ingen gjort något för att stoppa utsläppen?

Är det det som är ”försvar”?

Rustar den rika världen för att kunna hålla miljarder flyende människor från klimatkollapsen runt ekvatorn (där de första chockvågorna av klimatförändringar redan syns) borta från den rika världens stränder?

Ska krigen motiveras av att de rika ländernas välfärd kräver fortsatta utsläpp, vad de drabbade än tycker? Nya gasledningar från Ryssland när klimatsammanbrott i Mellan-östern gör att man inte längre kan leverera olja?

Vad är det vi rustar för?

Egentligen är klimatfrågan inte svår att räkna på.

Vi behöver sänka utsläppen med 15 procent årligen för att kunna nå Parisavtalets 1,5 grader. Trots det lägger EU, USA, Kina med flera mål som inte klarar det. Vad är det man tror man kan vinna genom att ljuga?

Lögner slår ju alltid tillbaka med dubbel kraft när människor som förlorar jobb och trygghet står maktlösa inför utvecklingen.

15 procent betyder 15 procent mindre flyg, 15 procent mindre fossil energi, 15 procent minde handelsgödsel, 15 procent mindre skogsavverkning och så vidare i en enda lång lista.

Per år!

Det går inte förhandla om siffrorna, det handlar inte om vad några företag tycker eller några investerare vill höra. Det är vad vi måste göra.

Så hur ska det hända?

Det finns en intressant debatt inom klimatrörelsen som formats mycket av den svenska humanekologen och marxisten Andreas Malm som helt enkelt handlar om hur man går från passiva protester till att stoppa utsläppen direkt. Hans bok ”How to blow up a pipeline” är viktig eftersom den diskuterar vad man gör när makten vägrar agera och bara fortsätter fuska med siffror för att lugna någon, oftast sig själv.

Greenpeace har också mycket att lära ut om hur man gör aktioner som faktiskt skadar företagen som förstör, deras vinster hotas av protester, även om de sker med kajaker som stänger hamnen.

Frågan är alltid enkel men svaren måste man söka utanför boxen.

Varför tillåter vi privata jetflyg att landa i landet?

Hur stoppar vi det?

Varför tittar vi på när kalhyggena ökar?

Hur stoppar vi det?

Jag tror på en dubbel kamp som kommer växa snabbt.

Dels en faktiskt investering här och  nu i lokal energi, alternativ, nya möjligheter att gemensamt skapa ett hållbart liv för många. Rörelser som gör, inte bara diskuterar.

Och så en kamp för att faktiskt stoppa utsläppen från källan.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg