Jag frågar min vän, den svenskjemenitiska journalisten Afrah Nasser, vad jag ska fokusera på i denna artikel om Jemen. Den humanitära katastrofen, skriv om den, säger hon.
Enligt FN har omkring 750 jemeniter dödats de senaste månaderna i kriget i Jemen. Nyligen bombades ett flyktingläger och 45 civila dödades i ett slag. Men medierapporteringen handlar mer om Saudiarabien och Iran än om Jemen.
Även vänstern verkar som så ofta när det kommer till Mellanöstern ha glömt sina analysverktyg klass, kön, fattigdom, exploatering. Man blir som besatt av sunni/shia-dimensionen eller USA:s ställning. På hemsidor tillhörande socialistiska grupperingar i väst är det få som refererar till jemenitiska röster och ingen verkar bemöda sig att kolla upp vad socialister i Jemen tycker.
Vi får inte bidra till att göra Jemen till bara en bricka i ett geopolitiskt spel.
Jemen är ett spännande land. En gång fanns här arabvärldens första socialistiska republik. År 1967 drev jemeniterna ut de brittiska kolonisatörerna och man skapade Folkets demokratiska republik i södra Jemen. Republiken stod nära Moskva och socialistiska krafter i Latinamerika och i resten av Mellanöstern.
På andra sidan gränsen i Oman pågick samtidigt ett annat socialistiskt uppror i Dhofarregionen. Om detta kan man läsa om i den fantastiska boken Warda av Sonallah Ibrahim som handlar om en fiktiv kvinnlig revolutionär i Oman. År 1990 slogs norra och södra delarna ihop till Jemen vilket ledde till ett inbördeskrig 1994. De norra delarna ökade sin makt och de socialistiska krafterna försvagades. Men de fanns kvar.
I början av 2000 talet gick den jemenitiska socialistiska partiet strategiskt ihop med islamistpartiet al Islah och var tillsammans med ungdomsrörelser delaktiga i störtandet av Ali Abdullah Salehs 35-åriga styre 2011. Kvinnor deltog på nästan lika villkor i detta uppror, vilket Afrah Nasser har bloggat om och vilket nobelpristagaren Tawwakul Karman är ett bevis på.
Tyvärr blev revolutionen en fars. Saleh lovades immunitet. Det hölls ett val i februari 2012 där den enda kandidaten var vicepresidenten Abd Rabbu Mansur Hadi. En federal lösning för Jemen lades fram men många grupperingar kände sig missgynnade. När Hadi lydde IMF:s krav och tog bort energisubventioner växte missnöjet ytterligare och huthirebellerna i norr kunde börja avancera söderut för att kuppa regimen. Ironiskt nog började de samarbeta med sin forna förtryckare Saleh som hela tiden verkat i kulisserna. I januari avgick Hadi. Huthierna, kopplade till den shiitiska sekten Zaydi, har Iran bakom sig medan Hadi har Saudiarabien bakom sig. I mars inledde Saudiarabien bombningar av Jemen för att stoppa huthierna.
Men vi får inte luras att tro att detta är ett sekteristiskt krig mellan sunni och shia. Det är en politisk konflikt där stormakters intressen drabbar ett av världens fattigaste länder. Bara hälften av Jemens befolkning har tillgång till rent vatten. Inom ett decennium kan huvudstaden Sanaa få slut på vatten på grund av ett dåligt system där man samlar in grundvatten istället för regnvatten. På landsbygden får kvinnor lägga ner tre till fyra timmar dagligen på att hämta vatten.
Redan innan de saudiarabiska bomberna föll slog biståndsorganisationen Oxfam larm om att sex av tio jemeniter är utan tillräcklig matförsörjning. Ungefär en miljon barn lider av extrem undernäring. Halva befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen. I juli 2014 fanns 340 000 internflyktingar och nu har 150 000 flyktingar tillkommit. En tredjedel av landets ekonomi är beroende av olja och Världsbanken varnar för att oljereserverna kommer att ta slut 2017. Här finns även en av världens viktigaste sjöfartsleder. Det är inte konstigt att landet är en krutdurk. Nyligen attackerades moskéer i Sanaa i en koordinerad aktion som dödade 140 personer. IS tog på sig dådet. Allt fler i Jemen räds för att hamna i en situation som den i Syrien.
Men det finns vettiga krafter. Det jemenitiska socialistiska partiet, människorätts- och kvinnoorganisationer manar FN att agera för att få de stridande parterna att sluta. De försvarar varken huthi eller Hadi, eftersom ingen av dem kan ge demokrati och minskad fattigdom. Det är hos folket, arbetarna, kvinnorna och ungdomarna som hoppet finns. Och vem vet, en dag får vi kanske se en ny demokratisk och socialistisk republik i Jemen.
Mer om Jemen: Yemeni saloon anordnar föreläsningar i Stockholm. Bloggen Yemeni peace project skriver bra och snart kommer frilansjournalisten Tanya Holms bok på Leopard: Jemen är bra!
