Det här är en enormt stor nyhet. Fox News har dock bäddat ner den på sin webb som om det handlade om en bagatell, typ att en kattunge räddats från en brunn i Wisconsin. Totalt fick denna nyhet sex minuter sändningstid, där kanalens analytiker ändå tillstod att påståendet om valfusk är en konspirationsteori.

Men vad som framkommit genom juridiska dokument kopplat till denna process är en ännu större bomb. Kanske har ägaren Rupert Murdochs agenda aldrig blivit så tydligt exponerad. Nej, han gillar inte Donald Trump. Nej, han har inte för ett ögonblick trott på en komplott mot konservativa kandidater och värderingar. Men han – som är en mycket aktiv ägare, i betydelsen att han har en tendens att detaljstyra både redaktioner och enskilda journalister, särskilt de opinionsbildande – behandlar politiken som en yta för marknadsmässigt fördelaktig positionering. Visst, han är konservativ och råkapitalistisk, men till sist handlar det mindre om agendan än om vad agendan kan generera för intäkter. Polarisering säljer. 

”Fox News frodas i opposition, eftersom de då har en bov som de kan attackera i realtid. En Biden-seger är fantastisk för Fox affärsmodell”, sa tidigare CNN-chefen Jonathan Klein till Washington Post inför valet.

Rupert Murdoch är kanske ideologiskt grund, han kan ge sitt stöd till Donald Trump för att sedan överge honom, han kan skifta sina – och sina mediers – sympatier mellan Tony Blair och David Cameron snabbare än han byter kostymer och fruar (tydligen har han betalat sitt ex Jerry Hall för att inte lämna göttiga detaljer till tv-serien ”Succession”). 

Men hans mediekonglomerat som sträcker sig över flera kontinenter, har samtidigt åsamkat påtaglig politisk skada. Som att piska upp en aggressiv stämning inför Kapitolium-stormningen. Som att aktivt ignorera klimatkrisen i rapporteringen om bränderna i Australien, där hans mediekarriär började och där han också haft mest sprängverkan genom sin dominans.

Om något är sagan Murdoch – med så många absurda förvecklingar att Vanity Fair i nya numret behöver 40 000 tecken bara för att skrapa i översta lagret – sedelärande om faran med ägarkoncentration och destruktiva entreprenörer som behandlar journalistik som vore det vilken vara som helst.

Murdoch-mediernas skandalösa agerande är särskilt relevant för Sverige. Här hade vi en skapligt vaken debatt om ägarkoncentration och mångfald för några decennier sedan, men jag skulle säga att den är nästan död idag. Trots att ägarkoncentrationen är mer kompakt än någonsin tidigare, genom diverse uppköp och sammanslagningar. 

Kika gärna på kartan.

Du vet säkert redan att de största rikstäckande dagstidningarna ägs av Bonnier (Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri) och Schibsted (Svenska Dagbladet, Aftonbladet). Men detta visar lokaltidningarna. Störst är Bonnier som – efter förvärven av Mittmedia (2019), Hall Media (2020) och Skånska Dagbladet (2022) – har totalt 34 lokala dagstidningar.

Och snart kommer ett nytt mediestöd, om regeringen lyckas omsätta utredningen till ett skarpt förslag. Det här har vi berättat om tidigare, då för att informera om att det kommande systemet med all sannolikhet kommer att slå hårt mot en tidning som Dagens ETC. Vi skrev också ett mycket kritiskt remissvar. 

Pengarna ska styras till det lokala, för att skapa nya medier i kommuner som inga har. Men konsekvensen blir att samma koncerner som redan är starka, kommer att få sina nästa satsningar subventionerade. 

Efter ett antal samtal med utredaren själv, Mats Svegfors, är jag övertygad om att det drivande perspektivet är att ett fåtal ägare i alla fall är bättre än växande vita fläckar. Eller att bibehålla ett minimum av demokratisk mångfald vad gäller riksmedier.

Det är häpnadsväckande naivt. 

Som om utredare och lagstiftare aldrig hört talas om Murdoch. 

Som om de aldrig absorberat vilken destruktivitet Mark Zuckerberg och Elon Musk uppvisar i egenskap av monopolistiska medieaktörer. 

Som om de bara kan föreställa sig ägare som är goda, som på alla sätt accepterar demokratins spelregler. 

Som om de inte ens kan föreställa sig att internationella aktörer – det händer redan inom tv – skulle slå sig in på den svenska marknaden, då med megakoncernernas styrka och med målsättning att påverka debatt och politik.

Sverige ligger alldeles för oskyddat.