När det misslyckats kommer det rulla huvuden på ledarsidor och tankesmedjor eftersom näringslivets politiska projekt – att få in SD som en ”normal partner” – kommer sluta med att man faktiskt förlorar inflytande och makt över den praktiska politiken. Drömmar om S+M från Dagens Nyheter (och en del näringslivstoppar) blir omöjliga när partierna förminskat sig till stödjepartier åt SD. Det här politiska spelet kommer inte sluta väl för någon utom fascisterna.

Samtidigt har de rödgröna drabbats av panik. V slänger klimatfrågan över axeln i sin vilja att ta röster som annars skulle hamna hos SD, S svarar varje borgerligt förslag med ett liknande oberoende om det är ”tuffa krav” på invandrare eller om det är miljardstöd till elkonsumtion åt företag och villaägare utan det minsta motkrav på energisparande och omställning. Det är faktiskt bara MP och C som lägger positiva miljökrav som – åtminstone litegrann – följer Parisavtalets löften.

Det här är i grunden ett haveri för det politiska systemet i sig, riksdagen klarar inte av att leverera trots den stora krisen och partierna klarar inte av att presentera en väg ut ur det hela.

Så vad gör man då? 

När klimatkrisen försvinner i språktester och adhd-tester av barn.

Det är då vi gör politik på riktigt och struntar i partiernas spel.

Det kommer vara aktivisterna som stoppar Cementa, inte någon myndighet. Hela diskussionen är ju fel när myndigheter ger efter för betonglobbyn. Det behövs väldigt lite betong för att bygga hus. Men branschen tjänar miljarder på att det smutsiga slöseriet får fortsätta. 

Det blir ingen slut på kalhyggen utan mänskliga sköldar. Hyggesfritt finns ju som metod, men skogsbolagen bryr sig inte och kommer inte göra det förrän det blir för jobbigt att kalhugga. 

Det kommer inte byggas klimatkloka hus om inte medborgare sitter på det lokala stadsbyggnadskontoret och kräver ändring. Det blir inga fria kollektiva resor om man inte lokalt gör plankakampanjer. Varje helg. Och kajakerna utanför Preem måste återvända för att hindra storsatsningen på nya utsläpp via biodieseln som ska raffineras där.

Det går inte vänta på livsmedelshandeln om man vill sprida rent käk, vi måste handla direkt med de lokala producenterna. Och visst är de för få idag men de blir inte fler om inte fler av oss söker efter den lösningen.

Det blir inga låga elpriser förutom för de som lokalt gör egen el tillsammans eller var och en. Den havererade nyliberala låtsasmarknaden för el kommer inte ändras uppifrån, bara genom att en miljon svenskar tar sig ut från den.

Ja, det blir fortsatta nedskärningar även inom vården och omsorgen, fortsatta privatiseringar, tills den dag vårdupproret inte bara handlar om ord utan strejk från de som drabbas.

Det här är politik genom medborgares egen aktivitet, det är dessutom det enda sättet att ändra det politiska systemets högervandring, 

Det är självklart inget som händer på några veckor, det här är rörelser som kommer bubbla under tio år och kraften i dem handlar enbart om att tillräckligt många är med och organiserar i det lilla. Såsom många gjort för att rädda medmänniskor från andra länder. 

Jag får ständigt mejl av förtvivlade som tycker att andra partier måste bildas, andra demokratiska nationella krafter ta över, men jag tror det är helt fel projekt, vi behöver inte fler partier som ska svika i krisen, vi behöver fria organisationer lokalt och så småningom nationellt och det som skiljer från partier är att de agerar konkret, inte lovar förändringar som de senare kan ignorera i ”samarbetets” logik.

Vill du förändra politiken? Gå hellre med i en klimatorganisation än i ett partis karriärtrappa.

Men ska man ens rösta?

Ja, självklart. Det finns nämligen en huvud­fråga, större än de andra som man kan använda sin röst till på riktigt.

Stoppa möjligheten för fascister att få direkt makt över staten. Det blåbruna projektet kommer bli alltmer brunt och det kommer – som i Ungern och Ryssland – handla om att just minska demokratin och möjligheterna till medborgarnas aktivitet. Kritisk motmakt förbjuds. De bruna kommer hellre se klimatkrisen utvecklas eftersom de tror på den starkes rätt på den svages bekostnad. (Det är det fascism i grunden handlar om).

Det finns inget argument för att inte rösta mot fascismen, se till att statsmakten inte hamnar hos partier som är helt beroende av de brunas stöd.

Men partipolitiken har ju visat sig meningslös i övrigt sett utifrån vad den gör inför vår största kris någonsin.

Det hjälper inte ens om vi adhd-testar alla politiker.

Problemet är inte individerna, problemet är maktlösheten de skapat för politiken genom sina bruna eftergifter.

En röst för V, MP, S eller C är inte en röst för någon av dem.

Utan en röst mot de andra.