Det kan vara att Dagens Nyhets ledarsida bekymrar sig för uppvärmningen men ändå lägger sin kraft på att fabulera om att den gröna rörelsen drömmer om diktatur.
Eller så är det Mats Knutson på SVT som är oförmögen att avgöra om Sverigedemokraternas påstående att temperaturen alls inte stiger är sant eller falskt. (Ja, naturligtvis falskt.)
Eller så är det samma SVT som inte kan låta bli att publicera suspekta debatter samtidigt som barnen skolstrejkar.
Eller så är det ledarskribenter som tycker att barnen borde skriva insändare istället för att ”sitta på backen under simpla skyltar och pressa politiker utan att själva ha några lösningar”.
Eller så är det Svenska Dagbladet som rakt av hånar barnen genom att ge utrymme till klimatförnekande dansken Bjørn Lomborg, som bland annat försöker övertyga oss om att kyla är ett större hot än stigande temperatur.
Eller så…
Ja, det sker frekvent.
Ja, det vrider debatten bort från vad den borde handla om.
Därför kan jag bara beklaga Aftonbladet Kultur hamnar så totalt fel.
Här finns en redaktion på Sveriges största tidning som positionerar sig som radikal och verkligen skulle kunna vara en stark röst för omställning, för att klimatet måste räddas samtidigt som social rättvisa garanteras.
Men istället raka motsatsen.
Det är oerhört sorgligt.
En redaktions politiska linje definieras inte av enda artikel. Självklart ska olika åsikter kunna bryta mot varandra. Det är så debatt fungerar. Det är så vi lär oss av varandra. Det gäller Aftonbladet Kultur, det gäller Dagens ETC, det gäller alla medier. Men undantaget är om en artikel är så extrem att den faktiskt kan antas blotta något hos redaktionen.
Det senare är fallet med den artikel, ”Gretahajpen är skogstokig” (16/5), som Ann Charlott Altstadt skrivit.
Den är just extrem.
”Kommer ordet klimatförnekare snart ges samma makt att stämpla ut avvikare som smädelsen rasist?” undrar Altstadt.
Tonen är satt.
Altstadts fortsätter med att Greta Thunbergs mission är ”att sprida sin klimatpanik bland barn och ungdom” och att ”klimatkänslor” är ”en logisk följd av missriktad politiskt kalkylerad skrämseltaktik”. Altstadt menar att propagandister – hon nämner bland andra Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter – förvränger vetenskap från IPCC och etablerar en åsiktskorridor som utestänger och stigmatiserar alla nyanserade röster.
Jaha, vilka röster är det?
Altstadt har framför allt två exempel: Roger Pielke Jr och Bjørn Lomborg (som hon kallar Lomberg). Den klimatförnekande dansken känner vi redan till. Lomborg är inte klimatforskare, han är statsvetare – och har ägnat senaste decennierna åt att systematiskt bagatellisera hotet som klimatkollaps utgör. Pielke Jr, då?
”Det vi uppfattar som extremt visar Pielke Jr är en naturlig variation över tid och rum eller har orsakats av andra typer av människopåverkan än uppvärmningen. Men jag antar att såväl ekonomiska som politiska intressen bedömer det alltför lönande att surfa på klimatalarmismens allra högsta vågtoppar”, skriver Altstadt.
Det är ett absurt antagande. Inte minst för att det borde vara uppenbart även för Altstadt att ekonomiska och politiska intressen uteslutande ägnat sig åt är att minimera åtgärder för klimatet.
Men det handlar även om hur hon ser Pielke Jr som auktoritet.
”Pielke Jr är ingen så kallad förnekare, men han med flera efterfrågar realism, i stället för aktivism via tidtabellspanik och lösningars önsketänkande.”
Faktum är att Altstadts sanningsvittne inte heller är klimatforskare. Pielke Jr är matematiker och statsvetare. Han döms av den internationella forskarkåren ut för att ligga nära klimatskeptiker/klimatfördröjare/klimatförnekare (den nya klimatförnekelsen handlar mindre om att helt utesluta uppvärmning och mer om ifrågasätta vilka konsekvenser den kommer att få).
En av världens tyngsta klimatjournalister, David Roberts, sammanfattar Pielke Jr med att han ”been playing footsie” med förnekare och högerideologer. Svåröversatt. Men dräpande korrekt.
För att vara tydlig.
Det här är en utpräglat klimatförnekande artikel.
Det här är en artikel så tryfferad med felaktiga uppgifter och konspiratoriska spekulationer att inte ens borgerliga medier skulle vilja hantera den med tång, handskar och munskydd.
Den har samtliga beståndsdelar.
Påstår att det finns en dunkel sammansvärjning som vill plantera rädslan för undergång hos allmänheten.
Påstår sig utgå från vetenskap och anklagar andra för att vara faktaresistenta, känslostyrda.
Påstår att den gröna rörelsen vill upphäva demokratin.
Aftonbladet Kultur väljer att publicera.
Vad har man egentligen för ståndpunkt i klimatfrågan?
Hur tänker Åsa Linderborg?
