Ledare. Andreas Gustavsson.

2018-08-09 03:00
Bild: Montage / Peter Krüger/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Ur vägen liberaler – vi andra har en planet att rädda

Det är smärtsamt när lösningen ligger utanför ens övertygelse. Men nu gäller det att säkra drägliga livsbetingelser för kommande generationer.

Varför blev språkröret Isabella Lövins debattartikel i Dagens ETC (2/8) så läst, under någon dag till och med Sveriges mest delade? Uppenbarligen har den berört väldigt många. En anledning är att hon inte är ensam om att känna oro kring vad som sker med vår planet. Men sedan kanske det också har att göra med att hon i egenskap av politiker blottar en frustration, att hon förklarar att försiktigheten är förbi.


”Min och mitt partis strategi har varit att inte låta alarmistiska. Inte apokalyptiska. Inte foliehattsvarning, utan faktamässigt resonerande och visionärt om fördelarna med att ställa om samhället till fossilfrihet”, skriver Lövin.

Men klimatkrisen är över oss.

”Och nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte längre vara tyst. Jag tänker inte längre underdriva det existentiella hot mot mänskligheten vi står inför precis just nu, inte i en framtid.”

Klarspråk. Det är nu eller aldrig. Faktiskt. Vi kan inte vänta med att sänka utsläppen av koldioxid utan att det får dramatiska konsekvenser. Det finns inga betänkedecennier. Lövin är tydlig med den saken. 

Jag delar hennes frustration. Det kivas en månad före valet. Hur fruktansvärt det är att ge stöd till elcyklar. Hur befängt det är att ta emot flyktingar och tro att samhället ska ha råd med annat, överhuvudtaget, någonsin. Sedan har vi förskolornas prussiluskor. För att inte tala om att demokratin faller sönder när Jimmie Åkesson byts ut mot en plastelefant på ett arrangemang som Sverigedemokraterna föraktar in i djupet av sina homofoba hjärtan. 

Det finns en borgerlighet som aldrig kommer att förstå eller prioritera klimatkrisen. Hellre jaga efter nästa halmgubbe än att begrunda det faktum att skogarna brinner, att varje ny forskningsrapport signalerar att mänskligheten står inför en hotbild som är såväl global som accelererande. Ta strid för att flickor måste få leka med dockor när polerna smälter bort. Rimligt.

Men vi som bryr oss om att rädda framtiden kan väl åtminstone räkna med att några goda liberaler lösgör sig från denna knashöger?

Nej, inte det heller.

Om du ändå hoppas ska du läsa Mattias Svensson som på ledarplats i Dagens Nyheter (7/8) ger oss ett lika definitivt som deprimerande bevis för att den liberala tankeströmningen som mest kan göra snitsiga piruetter runt samtidens viktigaste politiska fråga. Han har också läst Lövin. Han avfärdar henne. Han ser alls inte klarspråk. Han ser ”populismen”, att hon ägnar sig åt ”domedagsalarmism” och ”inskränkt nationalism”. 

Det är en kritik som ingenstans förmedlar hur Lövin skulle sprida överdriven alarmism, utan snarare fixerar sig vid att Miljöpartiet vill satsa på närodlat och ekologiskt. Det är nationalism, enligt Svensson. Slår en skörd fel i Europa kan vi bara importera från andra länder, ”då är världsmarknaden en trygghet som garanterar försörjning till rimligt pris”. 

Säg att norra hemisfären drabbas av flera års klimatrelaterad missväxt. Vem ska vi köpa av? Och till vilket pris? Det besvarar inte Svensson. Men han hinner med en raljant passage om elcyklar.

Sveriges största liberala ledarsida handskas med klimatkrisen som vore den en hal tvål. Hur kan en och samma redaktion tala om ”systemkollaps” (3/8), för att beskriva vår oförmåga att hantera klimatförändringarna, men regelbundet skicka ut texter som förskönar situationen till något komplett verklighetsfrämmande?

”Marknaden driver på för nya klimatsmarta lösningar som kommer att förändra mer än våra hamburgare, samtidigt som en allt större politisk vilja att styra människor in i en grönare framtid gör sig synlig”, tyckte ledarsidan tidigare i år (5/1).

Koldioxidutsläppen ökar.

Investeringarna i fossilt ökar men minskar i förnybart.

Det måste till en liberal blick för att se politisk vilja och klimatsmart marknad.

Här är min diagnos: Dagens Nyheter kan formulera problemet men inte lösningen. Det beror på att liberaler inser – även om de alltjämt hyllar näringslivets potential, även om de efterlyser individens engagemang – att planeten behöver systemförändrande beslut på statlig och överstatlig nivå. 

Det är smärtsamt när lösningen ligger utanför ens övertygelse. Men nu gäller det att säkra drägliga livsbetingelser för kommande generationer. Utmaningen är av exceptionellt slag. Svaret från svensk liberalism – inklusive dess politiska företrädare – är likväl traditionellt.

Insikt är inte acceptans, i alla fall inte på Dagens Nyheter.

En annan ledare i tidningen (26/7) illustrerar liberalernas mentala dubbelknut. Först konstaterar den att vi ska ”ta personligt ansvar för den egna livsstilen”. Sedan uppmanar den oss att verka för att makthavare ska hantera klimatkrisen ”förnuftigt och konstruktivt”. Därefter kommer varningen:

”Vi bör däremot akta oss noga för att frestas av en av den apokalyptiska traditionens svåraste villfarelser: övertygelsen att de hot världen står inför är så stora och akuta att vi inte har råd att fortsätta dutta med demokratin utan måste ge en stark stat eller stark man oinskränkt makt att göra allt som krävs för att rädda oss.”

Jaha, en stark stat är liktydig med icke-demokrati och auktoritära regimer, även om en majoritet skulle rösta på partier som vill ta sitt ansvar snarare än att outsourca det till marknaden eller lassa över det på individen.

Vänta inte in liberalerna.

Slöseri med tiden vi knappt har.

Det finns fortfarande en planet att rädda.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter