Hoppa till innehållet

Ledare

Andreas Gustavsson: Ukraina har med sitt motstånd lyckats skaka en mordisk stormakt

Bild: Shutterstock

Dagens ETC

Jag hoppas innerligt att vi nästa år inte behöver göra ett specialnummer lagom till datumet för den fullskaliga invasionen. Men tror jag att en rimlig fred är realistisk? Nej.

Det här är en ledare från Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.
Kommentera

Ännu ett år av Rysslands förkastliga krig, så uppenbart inställt på att plåga den ukrainska befolkningen. Ännu ett år där vår vän Alyona Vyshnytska sänder sina rapporter från Kiev. Ännu ett år då Joakim Medin skildrar vad konstant hot om om nationell utplåning och ett konstant läge av militarisering gör med ett land, med dess invånare. 

För mig som chefredaktör är det ett ställningstagande att Dagens ETC genom närvarande, ihållande journalistik kan visa att Ukrainas sak är vår. 

I utkylda förorter och i tröstlösa skyttegravar dras en frontlinje mot stormakters imperialism, mot Vladimir Putins försök att tvinga fram underkastelse genom vapenmakt och mänsklig nednötning. 

Priset är ofattbart högt.

Jag hoppas innerligt att vi nästa år inte behöver göra ett specialnummer lagom till datumet för den fullskaliga invasionen. Men tror jag på en rimlig fred? Nej. Ukraina hävdar att USA för hemliga förhandlingar med Ryssland, med avsikt att teckna ett enormt ekonomiskt avtal, där Ukraina av allt att döma hanteras som ett bondeoffer. Det låter tyvärr mycket sannolikt. Något slags tunn säkerhetsgaranti från det opålitliga Vita huset. Inte mer. I utbyte mot ockuperad mark. Det är en realistisk utkomst. Som så ofta när världens mest rustade, aggressiva aktörer ritar om kartan.

Jag skrev så här i mars 2022:

Egentligen vet vi redan.

Det kommer ingen moralisk seger.

Det kommer inget Nürnberg.

Det kommer bara ett anonymt förhandlingsbord på neutral plats. Alldeles oavsett vilka bestialiska dåd Putin låter utföra mot Ukraina. Det kommer heller inte vara första gången som händer drypande av färskt blod undertecknar orättfärdiga avtal.

Ja, så blir det nog. 

Men hopp är inte meningslöst. Inte ens i en till synes hopplös värld. Inte heller i ett Ryssland där ultranationalism och repression förpassar kritiskt tänkande människor till ett inre Gulag. Ukrainas okuvliga trots är hopp. Europas solidaritet med Ukraina är hopp. Ryska dissidenter är hopp.

Motstånd som handling, som en definitiv gränsdragning, det är budskapet som skakar en mordisk stormakt.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.