Då borde det också vara otänkbart för Sveriges riksdag att några månader innan Barnkonventionslagen träder i kraft anta en permanent asyllag som fortsatt förhindrar att barn återförenas med föräldrar som fått tillfällig asyl i Sverige.

Men hur märkligt det än kan låta är såväl Moderaterna som Socialdemokraterna eniga med Sverigedemokraterna om att permanenta den tillfälliga asyllagen.

Syftet med förbudet är att föräldrar på flykt inte ska välja Sverige när de söker asyl. En mer skamlig förening av cynism och grymhet är svår att föreställa sig.

Är Moderaterna och Socialdemokraterna överens om något i riksdagen brukar det också bli så. Men kanske inte den här gången. Regeringskrisen och förhandlingarna om vem som till sist får bilda regering öppnar möjligheter för riksdagens övriga partier att tvinga fram en förändring av den djupt omoraliska tillfälliga asyllagen. Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är ju eniga om att rätten till familjeåterförening måste återinföras.

Förutom att vara den absoluta anständighetsgränsen finns även gott om sakligt rationella skäl att åter tillåta splittrade flyktingfamiljer att återförenas i Sverige.

Den tillfälliga asyllagen tillkom som en reaktion i panik över det stora antalet flyktingar hösten 2015. Den har förlängts och förlängts med hänvisning till att Sverige måste invänta en EU-gemensam asylpolitik med en solidarisk fördelning av flyktingar.

Men någon sådan hjälp kommer Sverige inte att få. Ungern med flera länder vägrar blankt att acceptera en tvingande EU-lagstiftning om obligatoriskt flyktingmottagande. Den politiska utvecklingen i Europa ger också skäl för dystra tankar. Vägrarländerna blir snarare fler än färre.

Nästa svenska regering kommer alltså inte undan att fatta ett eget beslut med eget moraliskt ansvar. Barnkonventionens vägledning är entydig:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”

Sedan bör kommande regering även fråga sig om den tillfälliga asyllagens nej till familjeåterförening fyllt sitt syfte – att avskräcka flyktingar från att söka sig till Sverige.

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar påminner om att det blivit mycket svårt för flyktingar att ta sig till Sverige. Det är inte bara Medelhavet som måste korsas. Sedan återstår att ta sig förbi en rad stängda gränser.

I en rapport skriver Rådgivningsbyrån, som drivs av Rädda barnen, Svenska kyrkan och Svenska Caritas i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR:

”Det saknas stöd för att det är den tillfälliga lagen som gjort att antalet asylsökande i Sverige sjunkit, vilket anfördes vara syftet med lagen. Mycket pekar i stället på att det är andra länders agerande som varit avgörande för hur många asylsökande som nått Sverige. Det finns därmed inte något stöd för att syftet med lagen uppfylls, och inte heller för att det finns ett behov av  att förlänga den.”

Att det saknas stöd i FN:s barnkonvention för att med tvång hålla barn och föräldrar åtskilda är inte bara uppenbart. Så här står det i § 9: ”Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja …”

Rådgivningsbyrån åberopar även Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna:

”Europakonventionen är svensk lag och sätter gränser för vad Sverige kan lagstifta om. Enligt konventionen kan rätten till familjeliv endast tillfälligt begränsas, och därför kan lagen inte göras permanent. En begränsning måste dessutom ge tillräckligt skydd mot godtycklig tillämpning. Rådgivningsbyrån anser inte att lagen säkerställer sådant skydd varför en förlängning av lagen inte skulle vara laglig. Vi anser dessutom att åtskillnaden som görs i rätten till familjeliv mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande utgör diskriminering. En förlängning av lagen kommer i vissa avseenden att strida mot Europakonventionen.”

Det borde inte vara svårt att dra såväl medmänskliga som rationella och ansvarstagande slutsatser.

Vad kan vara enklare och mer tillfredställande än att avskaffa en skamlig lag som inte behövs?