Lotta Ilona Häyrynen: SVT har blivit Pernilla Wahlgrens familjeföretag

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det ännu ett år av nepotism på Allsång på Skansen. 

SVT:s långkörare har de senaste decennierna utvecklats till en lanseringsplattform för nya generationer Wahlgren/Ingrossos, såpass att SVT verkar ha bestämt sig för att lägga nära nog hela sitt nöjesutbud på entreprenad hos familjen från Lidingö. 

2007 lanserades Benjamin ”Benji” Ingrosso på Sollidenscenen med ett glimten-i-ögat-nummer som hetta duga. Han sjöng medley med mamma Pernilla Wahlgren, som för tre år sedan fick ta över allsången helt i rollen som ny programledare.

Är det någon som förstår att göra kändisar av sina ungar är det alltså Pernilla Wahlgren. 

Röda mattan rullas ut för mamma, Benjamin och Bianca (och säkert några barn till, jag vet i ärlighetens namn inte hur många de är längre) till vilken produktion de än vänder sig till och det är som om vi aldrig haft några andra musiker eller tv-personligheter.

Visst är Sverige ett litet land – men en enda familj överallt, verkligen? 

I tisdags förenades Pernilla Wahlgren i barnkärleken med en annan superkändis vars unge vill stå på scen. Den amerikanske komikern Will Ferrells son Magnus Ferrell fick sjunga allsång.

Will Ferrell satt i publiken, men fick aldrig tid i tv-rutan. En rutinerad Pernilla Wahlgren förklarade varför i Aftonbladet: 

”Jag tror att han och att vi alla kände... och jag förstår till hundra procent – för det är samma sak med Benjamin och Bianca när de slagit igenom, man vill låta dem glänsa själva. Jag tror absolut inte att han hade något emot att vara här, men han kände att det var Magnus time to shine, och ville inte ta fokus från honom.”

Ska verkligen public service, som finansieras av oss gemensamt, ge så mycket resurser, tv-tid och i praktiken reklam till ett enda familjeimperium? 

Är det någon som förstår att göra kändisar av sina ungar är det alltså Pernilla Wahlgren. 

Här om året rasade en debatt i svenska spalter om nepotism-barnen, de som må hända är kompetenta men aldrig flugit så långt så fort om det inte vore för sina kända föräldrar. Av någon anledning fokuserade stora delar av debatten på finkulturens teatrar, kulturskribenter samt författare och lämnade stora delar av nöjesoffentligheten där hän. 

Visst, man kan tycka att familjen Wahlgren/Ingrosso är harmlösa entertainers som verkar i en perfekt avpolitiserad sfär av mellanmjölk, men nog borde frågan faktiskt ställas: 

Ska verkligen public service, som finansieras av oss gemensamt, ge så mycket resurser, tv-tid och i praktiken reklam till ett enda familjeimperium? 

Det mest flagranta exemplet skedde förra året när Benjamin Ingrosso stod som ensam mellanakt under en av semifinalerna av Eurovision i Malmö.

Hans merit? Att han tävlat en gång tidigare och verkligen ville, får man anta. Det var nämligen perfekt tajming att få SVT-reklam inför en europeisk miljonpublik: i samma veva lanserades Benjamin Ingrossos tvådelade dokumentär på HBO Max, och Benjamin ville lansera sin ”internationella karriär”. 

Tack och bock, SVT fixar. Man vill ju inte att han ska springa helt till konkurrenterna som systern Bianca. 

Det är så man undrar vilka hållhakar Pernilla har på public service nöjeschefer. Det ser ut som en orm som biter sin egen svans, en Ouroboros, där Pernilla Wahlgren är huvudet och SVT svansen. Runt, runt går det, i en cirkel som aldrig tar slut. 

Kanske funkar just denna typ av nepotism eftersom den skett så öppet. Mamma Wahlgren är själv en produkt av mormor och morfar Wahlgren/Schollin. Som bekant är båda bröderna Wahlgren också skådisar/tv-kändisar. 

På samma sätt som republikaner brukar säga att prinsessan Estelle borde få frigöras från monarkins kedjor tänker jag något liknande om Wahlgren/Ingrossos: en familj som förtjänar att vila. Låt dem ta några somrars siesta, sätt dem i karantän. 

Rensa hela Sveriges palett genom att låta en gangsterrappare leda allsången ett år eller två.