Jag ser det för andra gången – det lilla korta tv-programmet från Ställdalen, avsnitt två i serien Delat land som går på SVT och på SVT Play. Programmet gjorde mig illa till mods första gången jag såg det och jag känner att jag måste se det igen. Samtidigt ser jag resten av serien också. Det blir faktiskt lite bättre då.
Första gången jag såg på avsnittet från Ställdalen, det som heter ”Flyktingvågen”, blev jag ganska irriterad, lite ledsen och rätt frustrerad. Det kändes som att ”vi på landet” avfärdades med en nedlåtande klapp på axeln och med det många viktiga frågor; främlingsfientlighet, orättvisorna i flyktingmottagning och avfolkningsbygdernas problematik med flera.
Efter programmet verkade nämligen inte det där med främlingsfientlighet vara något att bry sig om. Det beror bara på bittra eller möjligen nostalgiska ortsbor som har sett sin hemby förfalla och som på något oklart sätt kopplar ihop det med de asylsökande. Som tur är finns det andra ortsbor (observera inflyttade) som kan se asylsökandena/invandrarna som den tillgång byn behöver för att leva upp igen. Om alla bara får träffas och bryta arm och fika så blir allt bra. Och så Jimmy Hoppe mitt i alltihop som tror sååå mycket på Ställdalen. Det är ju bara 58 minuter till Örebro. Ja, för det är ju till Örebro vi vill allihop?
Klapp, klapp på axeln… Problemen och oron för både Ställdalen, främlingsfientligheten och de asylsökande upplöstes i en klapp på axeln och ett uppmuntrande tillrop om att se möjligheterna i de nyanlända innan filmmakaren försvann till nästa reportage.
Så kändes det då. Nu har jag sett alla avsnitt som sänts i serien och i det sammanhanget sett ”Flyktingvågen” igen. Nu känns det lite bättre, lite mer seriöst, inte fullt så nedlåtande. Det tog kanske helt enkelt filmmakaren några avsnitt att komma ur sitt Stockholmstänk? ”Du är Stockholmsmanipulerad”, fick han höra, filmmakaren. Tyvärr är det alltför vanligt och det verkar vara mer regel än undantag bland politiker, även bland de politiker som säger sig bo kvar i sina gamla hemkommuner och på så sätt kan lyfta bidrag för dubbel bosättning (trots att maken i somliga fall bor i lägenheten i Stockholm, i den så kallade extra bostaden, den som de får bidrag för). Även de politiker som, på olika sätt, är inflyttade till Stockholm har glömt sitt ursprung. De har nog blivit Stockholmsmanipulerade de också.
Delat land lyfter frågor som alla utanför storstäderna lever med sedan länge. Och vi är faktiskt fler än de som bor i Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans. (Och fler storstäder har vi knappast i Sverige även om örebroarna tror det) Det finns frågor som landsbygdsbor lever med som man aldrig behöver ställa i en stad. Är det någon idé att ringa polisen? Hur långt måste man åka när någon blir sjuk? Hur skyddar jag min inkomstkälla från vargar? I valet hade de frågorna varit betydligt mycket mer intressanta än Bromma flygplats och Förbifart Stockholm.
För övrigt är det just förbi Stockholm som de flesta vill…
