Andreas Gustavsson: Svettig vecka för det eviga frågetecknet

Säg ordet trollfabrik och Jimmie Åkesson häpnar, han spärrar upp ögonen som om det han hört är så obeskrivligt och ogreppbart att han lika gärna kunde ha snubblat över den brinnande busken. Va!? Troll? Fabrik? Nä, det vet jag ingenting om – men granska gärna Socialdemokraterna. 

Han upprepar sig, för så här brukar han låta när journalister kommer dragande med för honom plågsamma uppgifter om att den sverigedemokratiska kärnan är rutten.

Ofta kommer han undan, alldeles för lätt, hela partiapparaten har anpassats för att smörja honom så hal och oåtkomlig att han liksom glider förbi hur sanslösa uppgifter som helst. Om det är någons fel, är det alltid någon annans.

Men jag när en viss förhoppning att det här med trollfabrik faktiskt kommer att bita. Åkesson var inte riktigt sig själv i partiledardebatten. Möjligen för att han har svårt att finna sin nya roll som nästan-i-regering-opposition. Eller kanske för att han vet att den berömda skiten träffar fläkten med Kalla faktas granskning, där första avsnittet finns att titta på nu.

”Jag är inte detaljinsatt i exakt hur det där går till men alla partier försöker på olika sätt nå ut till olika väljargrupper”, sa Åkesson till Aftonbladet när han skulle hålla sitt vårtal i helgen, men sedan kom det: 

”Någon trollarmé finns inte och ingen trollfabrik heller.”

Frågetecknet blev ett utropstecken. 

Som inte stämmer med verkligheten, det vet den som tagit del av Dagens ETC:s granskning av den trollfabrik som är just en trollfabrik.

Han blottar sig, på ett mycket ovanligt sätt. Han är skakad.

Han tror eventuellt att stormen bara passerar denna gång också.

Jag hoppas att han har fel.