När gräsrotsföreningen Tantpatrullen, iklädda just röda hattar, för några år sedan började demonstrera och skandera ”Fattig tant behöver större slant” skaffade jag nämligen också hatt.

Det är snart 25 år sedan pensionssystemet gjordes om. Syftet var ett ekonomiskt hållbart och rättvist system. I stället blir nu hälften av alla kvinnor fattigpensionärer från start. Samtidigt har bankernas förtjänster på systemet ökat med flera miljarder per år.

Det är varken ekonomiskt hållbart eller rättvist. Det är en skandal.

Sverige är inget landet lagom i detta perspektiv, vi sticker ut med en extrem politik. Andelen fattiga pensionärer i Sverige är högst i Norden – och vi har fler än EU-genomsnittet.

Målet i den ursprungliga överenskommelsen var att pensionen skulle motsvara minst 70 procent av slutlönen – ett fullt rimligt mål. Men så blev det inte.

Situationen är ovärdig. Ska du behöva gå tandlös och inte ha råd att gå till frissan för du har blivit pensionär? Eller behöva äta på Stadsmissionen? Tantpatrullens medlemmar vittnar om att det är så de lever.

Men situationen är värre än så. För ingen tjänar på att vi har fattigpensionärer i Sverige. Höjer du pensionen går en hel del tillbaka i skatt, till oss alla. Konsumtionen ökar, samhället vinner. Inget samhälle tjänar på utblottade medborgare!

I veckan förde fackförbundet Kommunal upp frågan i debatten när de släppte rapporten ”Pension för mödan”. Och förbundet talar klarspråk om vad politiken innebär: den tvingar arbetarklassens kvinnor att välja mellan att få en kortare tid som pensionär eller ännu lägre pension – för att rädda pensionerna för medelklassen.

En genomsnittlig heltidslön på Kommunals avtalsområde är 25 000 kronor. Långt ifrån alla får tillgång till heltid. Eller måste tacka nej för att den kommer med så obekväma arbetstider att det blir omöjligt att kombinera med att ta hand om sin familj.

Kommunal har flera lösningar. Det handlar om en friskare arbetsmiljö så det är möjligt att orka jobba så länge som krävs för att få en anständig pension. Det handlar också om att regelverket i sjukförsäkringen måste förändras, åldersgränserna måste höjas, att möjligheterna att skjuta upp uttag av ålderspension måste förstärkas och att avgiften till pensionssystemet behöver höjas. 

Att facket nu lyfter upp arbetsmiljöfrågan är bra, för den är grundläggande. Vi ska inte ha jobb där vi slits ut i förtid. Vi ska ha jobb där vi får och kan jobba heltid – med kortare normalarbetstid än 40 timmar. Och den som har börjat jobba i unga år i en fysiskt slitig bransch ska få gå i pension tidigare, utan att bli fattig. Hatten av för danska S som la fram ett sådant förslag för någon vecka sedan!

Men det räcker inte. Vi bör dessutom skrota hela PPM-systemet som bara gynnar kapitalet. Alla vet att vi inte sparar till våra pensioner, det vi betalar in medan vi jobbar är en piss i Mississippi. ”Sparandet” till pension är en skenlösning – där vi skickar pengar till börser och finansmarknader i stället för att använda avgifterna till investeringar här och nu.

Politikerna måste inse att den viktigaste tryggheten för framtiden – inklusive pensionerna – är en politik som omfördelar mer mellan de som har och de som inte har i samhället.

Bryt fattigdomsfällan – och först av allt – höj garantipensionen nu!

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.