Jaså, du säger att du gillar den här ledarsidan!? Då måste jag tyvärr berätta för dig att det betyder att du ogillar resten av tidningen, och inte bara det, du vill naturligtvis helst utplåna resten. Inga undersökningar, ingen kultur, inga fler klimatartiklar. Du gillar ju ledare mest. Ta konsekvenserna. Vadå, jag berättade aldrig att du egentligen inte röstade för något utan bort allt annat? Trist. Men det hinner jag inte diskutera, för nu ska jag skriva debattartikel för någon av de stora borgerliga morgontidningarna, och sedan kommer alla borgerliga partiledare att läsa – utom möjligen Johan Pehrson (L), han lämnar väl sådant där till sin faktaminister – och inom kort kommer det säkert ett lagförslag som tar fasta på den starka folkviljan.
Om jag på fullt allvar försökte kränga den icke-logiken, skulle prenumeranterna göra mig arbetslös med omedelbar verkan, dessutom med all rätt. Det är ju ett störtlöjligt sätt att stöpa om ett positivt omdöme till något negativt, alltså att antyda att där måste finnas ett dolt och destruktivt missnöje.
Men i Timbros skyddade verkstad blir ingen arbetslös, någonsin. I värsta fall får du komma tillbaka till Dagens Industri. Var hur löjlig du vill, dra hur orimliga slutsatser som helst.
Svenskt Näringsliv måste älska sin cirkus. Annars skulle kanske någon i ledningen tänka tanken att det till sist blir besvärande för medlemsföretagen att behöva förknippas med gycklarkonsterna, att någon skulle skämmas i alla fall lite när den konstärliga ledningen Dousa och Kopsch ännu en gång ber om om största möjliga infatilitet.
Deras namnkombination låter förresten som en paljettig magikerduo i Las Vegas, eller en dyr glass med låtsasnamn (förlåt, nu kommer du aldrig kunna njuta av Häagen-Dazs), men så lämpligt, för de är upphovsmakare till platta och taffligt bedrägliga påverkanskampanjer.
Som den aktuella om public service.
Under vinjetten granskning, ett hån mot själva begreppet.
Så här formuleras slutsatsen:
”I en unik mätning som Demoskop utfört på uppdrag av Timbro framgår att det finns en stark majoritet för ett smalare public service – i alla väljargrupper.”
Spektakulärt.
Men alldeles, alldeles felaktigt.
Timbro har låtit Demoskop – som ägs av Peje Emilsson, han som brukar ge statsministern ris och ros per sms – ställa först frågan ”Vad anser du är viktigast att public service-skatten går till?” och sedan ”Vilka andra av dessa områden anser du är viktigt att public service-skatten finansierar?” till drygt 3 000 personer. Sedan har man delat upp det på partisympatier. Starkt stöd för samhällsjournalistik, stora sportevenemang, familjeunderhållning, egenproducerat drama och barnprogram. Svagt stöd för dokusåpor, smal sport och – bland M, KD och SD – nyheter på minoritetsspråk.
Men vad betyder det?
”Den som inte bara sväljer debattörernas ord utan eftertanke utan tänker själv, inser snart också att det faktiskt inte finns någon motsättning mellan ett oberoende public service och ett nedbantat SVT. Det skulle gå utmärkt att stryka Vinterstudion, hundbantningen och dejtingprogrammen från tablån och samtidigt stärka bolagens oberoende och öka budgeten för granskande journalistik. Faktum är att det naturligtvis skulle vara enklare att öka budgeten för journalistik om man samtidigt minskade ned på dyra sportevenemang”, skriver Joakim Broman på Timbro.
Som en hel trupp akrobater svingar han mellan trapetserna.
Utan nät där under.
Demoskop-undersökningen är luft.
Den duger möjligen för att ge public service en tankeställare om prioriteringar, men att någon anser att det inte är viktigt att finansiera nästa säsong där Dogge Doggelito försöker dressera den hopplösa chihuahuan Vikingo beyder inte tvärsäkert att man vill att sådant ska försvinna ur tablån, att budgeten ska minska, eller omfördelas.
Timbro kan förstås leka med scenariot. Men man har inte stöd för det. Nästa gång kanske det är lika bra att sluta leka viskleken.
Vad anser du att public service ska upphöra med?
Det vore ärligare.
Mindre cirkus.
