Ta fram en penna och stå där, tom i blicken och förvirrad, utan en aning om vad som skulle skrivas med den. Ta fram telefonen för att ringa men inte komma ihåg vem det var som skulle ringas. Detta är klassiska exempel på vad som händer med ens korttidsminne när man utsatts för stress under lång tid.

Eller som nu när jag öppnade datorn för att skriva, men helt plötsligt inte alls kunde komma ihåg vad jag skulle skriva om. Det krävdes några minuter för att jag skulle komma på vad det var. Att det var stress jag skulle skriva om. Ett aktuellt ämne, tyvärr, för väldigt många.

I arbetslivet är det fler och fler som är stressade, det visar undersökningar från både TCO och Unionen. Och utmattning, utbrändhet och stress i arbetslivet beror oftast på dålig organisation från arbetsgivarens sida. Ett fel som kan avhjälpas, med andra ord.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Stress är ingenting gulligt eller lätthanterligt. Men det är inte heller något som kan lämnas ohanterat. Många vet dessutom inte ens om, eller vågar erkänna för sig själva, att de lider av stress.
För att använda den här texten till något framåtsträvande kommer här därför, medan jag fortfarande kommer ihåg det, några varningstecken att hålla koll på.

Det är vanligt att uppleva spänningar i nacke och rygg under stress. Det leder till molande huvudvärk. Är du stressad kan du också ha svårt att lyssna och ta in vad andra säger utan att avbryta. Yrsel och balansstörningar är också vanliga.

Det, förutom allt det andra då, kanske jävligaste för alla som har andra människor och kanske barn, egna eller andras, i sin närhet – stress gör en otålig. Lider man av stress får man ofta oroskänslor och känner sig otålig. Det är liksom bråttom med i princip allt. Allt ska gå så snabbt som möjligt. Den stressade jagar ständigt, för att komma ikapp. Men samtidigt innebär stress också överaktivitet vilket i praktiken ju omöjliggör möjligheterna att komma ikapp.

Och så var det det där med korttidsminnet. Småsakerna, de ack så viktiga småsakerna i vardagen  glöms. Dels är det sådant som ska göras, dels är det de saker som har gjorts som bara försvinner. Tider som blandas ihop. Konstant trötthet men samtidiga sömnsvårigheter. Oro innan läggdags, drömmar under sömnen om saker som stressar. Nedstämdhet. Liv i gråa toner. Svårigheter att hålla tillbaka tårarna, vid lite vilken situation som helst kan det kännas som.

Så här kan man ju inte ha det.

Vore det inte bättre om alla bara stressade ner?
Det är inte så enkelt. För mycket av den stress som drabbar människor idag har sin grund i arbetslivet – och där är det inte vi själva som bestämmer.

Danska forskare på den arbetsmedicinska kliniken i Hering har följt ett antal patienter med stressrelaterade problem. Patienternas uppmärksamhet och minne har testats i en rad uppgifter. Man har sedan, i en studie, kunnat visa att de med mer långvarig stress visade betydligt sämre resultat i testets alla delar än en lika stor kontrollgrupp med friska.

I detta har arbetsgivarna ett ansvar. Nu är det, enligt forskarna, upp till arbetsgivarna att vara medvetna om problematiken kring stress och de kognitiva problem som dröjer sig kvar efter sjukskrivning, kanske till och med långt efter. Det går inte att ligga på latsidan när det gäller att anpassa arbetsuppgifter för den som har varit sjuk av stress. Ingen arbetsgivare borde ha intresse av att ligga på latsidan heller. Arbetsrelaterade problem kommer med en kostnad. Enligt arbetsmiljöverket landar notan på mellan 2,6 och 3,8 procent av BNP, som förra året var 3 900 miljarder kronor. Eller, för att göra det mer begripligt, mellan 100 och 150 miljarder kronor.

Förra året uppmätte arbetsmiljöverket också i en rapport den högsta stressen i arbetslivet. Någonsin. Det är i den offentliga sektorn, i vården och bland lärare stressen ökar mest. Men stress är också betydligt mer utbredd hos kvinnor än hos män.
”Det vi kan se i dag är ett större inflytande för arbetsgivaren kring arbetstagarens arbetssituation, till exempel när arbetet ska utföras. Arbetstagare har en underordnad maktposition.”

Det säger Tommy Isidorsson, docent i arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Han har forskat på utvecklingen på svensk arbetsmarknad de senaste 30 åren med inriktning mot flexibilitet. Det handlar om otrygga anställningar som staplas på varandra. Om system som utnyttjas av arbetsgivarna och om en hel arbetarklass som får allt mindre att säga till om och allt färre möjligheter att påverka sitt arbete.

Och så handlar det ju i slutändan om att jag och alla andra sitter här, sönderstressade, för att arbetsgivarna för det första inte kan organisera arbetet på ett bra sätt och för det andra inte lyckas hantera problemen de skapar.

Ytterligare en sak att vara stressad över, alltså.