Nora Wurtzel: Sommarens bästa resmål är varken Gotland eller Gran Canaria

Runtom i Europa kokar missnöjet med massturismen. Samordnande protester i Venedig, Barcelona och på Mallorca visar en lokalbefolkning som fått nog. 

Men vart ska sollängtande svenskar ta vägen när lokalbefolkningen på våra favoritresmål börjar ta tillbaka sina städer och stränder? Kanske är det hög tid att vi gör som invånarna i Europas turistorter och återtar det som faktiskt tillhör oss.

Protesterna bottnar i en ilska över att städer omformas utifrån turisternas behov, medan de som lever och arbetar där trängs undan. Korttidsuthyrning driver upp bostadspriserna så att lokalbefolkningen tvingas flytta. I ett BBC-reportage från Barcelona syns ett plakat med texten ”Ditt Airbnb brukade vara mitt hem”.

Det är ett hedervärt mål att ta tillbaka städerna. Att kämpa för att staden ska tillhöra dem som lever där, inte multinationella företag eller utländska turister.

Förändring är också på väg: I Barcelona har man beslutat att förbjuda Airbnb från 2028. På andra platser införs turistskatt eller förbud mot kryssningsfartyg och nya hotell i stadskärnan.

Men frågan blir då: Vart ska den solsugne svensken ta vägen?

För den som vill turista med ett rent samvete kanske den inhemska turismen – Svemester – lockar. Sverige har med sina lummiga skogar, historiska städer, sköna skärgård (och icke att förglömma: allemansrätten!) en rad budget- och klimatvänliga alternativ. Men även här börjar turismen bli ohållbar. 

På Gotland sinar vattnet. Man införde vattningsförbud redan i april och vattennivåerna ligger trots detta under det normala. Förra året rapporterade Dagens ETC från medeltidsveckan, om hur Visbybor vill se en statlig utredning och det börjar talas om turistskatt.

Ett av problemen som läggs fram på Gotland är ekonomin. Vinsterna från turismnäringen går till bolag – och bolagsskatten är statlig. Detta medan kostnaderna för att hantera turisternas avfall och vattenanvändning landar på lokalbefolkningen.

En enkel lösning på detta är att sprida ut sig, något som dock försvåras av de faktum att de rikaste tror sig äga rätten till allt.

På västkusten har man liknande utmaningar. På Brännö har man för andra året i rad tvingats flytta det lokala midsommarfirandet för att slippa turisterna till hemlig plats – och dag. Även här var ansvarsfrågan är en bidragande faktor. Den ideella Brännöföreningen säger till DN att man inte fått stöd från kommunen med att lösa praktikaliteter som toaletter, papperskorgar eller bänkar. 

Problemen är återkommande: för många turister på för liten yta, och kostnader för logistik och renhållning som landar på lokalbefolkningen.

Egentligen är inte turisterna för många – de är bara hopträngda på för små områden. En enkel lösning på detta är att sprida ut sig, något som dock försvåras av de faktum att de rikaste tror sig äga rätten till allt.

Sommaren 2022 visade en granskning av Dagens ETC att rika Täbybor ockuperat allmän mark med privata bryggor och till och med en svartbyggd helikopterplatta. Detta ledde till en gemensam badutflykt som gick under namnet Folkets bad, där glada badare njöt av värmen och hoppade i plurret från helikopterplattan.  

Kanske är det så den framtida turismen måste se ut? Eller varför inte ta inspiration från de guidade bussresor som förbundet Allt åt alla arrangerade tidigt 2010-tal? Överklass-safarin rev då upp en enorm debatt i media, när man med buss besökte gräddhyllorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. 

Eliternas boendeområden utgör ett ypperligt besöksmål: Få har varit där och här finns både vackra vyer och svalkande bad – perfekt för sommaren 2025.