I veckan träffades EU:s miljö- och klimatministrar i Bryssel för att diskutera ett nytt ramverk för klimat- och energipolitiken perioden 2020–2030.
Parlamentet har, förutom ett tak på utsläpp av växthusgaser, föreslagit ett bindande mål om 40 procents energieffektivisering samt att andelen förnybar energi inom EU ska vara minst 30 procent senast år 2030.
Fram till nyligen har regeringspartierna inte kunnat ge ett entydigt svar om Sveriges position, även om Moderaterna varit tydliga med att partiet bara vill se ett fast mål och inte tre. Häromveckan kom dock beskedet att alliansen är överens i frågan, och för första gången talades det också klarspråk om varför regeringen sätter sig emot EU:s effektiviserings- och förnybarhetsmål.
”Med nuvarande bördefördelning skulle ett bindande förnybarmål slå hårt mot den svenska kärnkraften och drabba både klimatet, tillväxten och jobben”, skriver M:s Johan Hultberg och Christofer Fjellner i en debattartikel.
Med andra ord ligger allianspartiernas uttalade fokus på att rädda den svenska kärnkraften – och i dagens artikel om Vattenfalls planer för Ringhals kan vi visa att det inte bara handlar om att bevara den kärnkraft som finns, utan även om att bygga nytt.
Förhoppningsvis spelar regeringen med lika öppna kort under resten av valrörelsen så att väljarna är medvetna om att en röst på det ena eller andra blocket också innebär en röst för eller emot mer kärnkraft i Sverige.