Göran Greider: Skitjobben som borgerlig ideologi

Det blev ett väldigt liv på landets alla borgare när sociologen och författaren Roland Paulsen nyligen deklarerade att han avskyr så kallade ”skitjobb”. Alltså dåligt betalda jobb där arbetsgivaren har all makt och löntagaren praktiskt taget ingen. En hel svärm av borgerliga ideologer och politiker – med folkpartisten Birgitta Ohlson i spetsen – ryckte ut och försvarade dessa lågbetalda skitjobb utan trygghet. Paulsen svarade bland annat att de verkliga skitjobben ofta är extremt välbetalda, till exempel i den finanssektor eller reklambransch som gör mer skada än nytta i samhället. Hans inlägg fick också tyngd av att han sett sina egna föräldrar förstöra sin hälsa med tunga, lågbetalda jobb.

Det finns ingenting som jag blir så misstänksam mot som när människor som har höga löner och trygga jobb – som företagsledare eller riksdagsledamöter – går ut och hyllar otrygga och osäkra jobb med låga löner. I själva verket är det ju så att det genomgående temat hos allt det som kallas höger alltid har varit att lönerna måste sänkas och att det är det som kan skapa de många nya jobben. Den teorin är i grunden felaktig. När efterfrågan i samhället sjunker på grund av låga löner går det ut över hela samhällsekonomin. Idag är det definitivt så, att en större löneandel i den samlade ekonomin i Europa skulle ge fart åt såväl sysselsättning som företagsamhet. Vurmen för så kallade låglönejobb är i själva verket ett komplement till den anti-keynesianska åtstramningspolitik som förs över större delen av västvärlden. Så fort ordet låglönejobb eller skitjobb uttalas borde vi tänka: Aha, ideologer är i arbete!