I morse rapporterade Ekot om diskriminering av en transperson som i en period av personlig kris sökte hjälp och erbjöds samtalsterapi på en psykiatrisk klinik på Hisingen i Göteborg.

Terapeuten vägrade tillmötesgå patientens önskemål om att bli kallad ”hen” eller ”han” i tredje person och envisades med att säga ”hon”, samt skrev det i journalen. Patientens könsidentitet ifrågasattes också, trots att terapin egentligen skulle handla om något annat.

När patienten bad att få byta terapeut svarade kliniken att det inte fanns någon, eftersom de saknade hbtq-kompetens. Nu stämmer hen Västra Götalandsregionen med hjälp av Göteborgs rättighetscenter.

Den här situationen hade lätt kunnat undvikas. Det är väldigt lätt och kostar ingenting att respektera människors önskemål om pronomen. Att istället välja att kränka är onödigt och obegripligt, i synnerhet när det handlar om en känslig vårdare-patientrelation.
Egentligen ska det inte ens krävas en hbtq-certifiering för det här. Det ska räcka med vanligt hyfs och lite professionalism; patienter och vårdtagare ska alltid bemötas med respekt.

Men när vi uppenbarligen har en situation där okunniga och respektlösa terapeuter kränker personer tillhörande en grupp i samhället där den psykiska ohälsan är dokumenterat utbredd – inte sällan allvarlig – och när bristen på hbtq-kompetens till och med används som motiv för att vägra vård, då kanske vi måste börja diskutera obligatorisk utbildning, eller kanske till och med certifiering, för vårdgivande institutioner.