Lotta Ilona Häyrynen: SJ:s sparkade matriark får i alla fall en fallskärm

För drygt tio år sedan dominerades den offentliga debatten av feminism och progressiva ordkrig. En oskyldigare tid, på alla sätt. När korkade gubbar sa korkade saker blev de jagade på sociala medier, Twitter och Instagram la motsvarande spaltmetrar på att analysera hur olika kvinnors och mäns porträttfoton såg ut i media och karriärer byggdes på att räkna antalet män respektive kvinnor i paneler. 

När SJ:s vd Monica Lingegård häromdagen tvingades avgå på grund av, vad det verkar, sin ålder kändes det därför som en riktig ”blast from the past”. I Dagens Industri motiverades petningen så här av SJ:s ordförande Kenneth Bengtsson: 

“Vi behöver en vd som kan ha ett perspektiv på 5–7 år, och det räcker att titta på födelsebeviset för Monica så inser man att då kommer ett vd-skifte under den här perioden”. 

Monica Lingegård är 62 år. Det kan vara värt att tillägga att Kenneth Bengtsson själv är 64 år. SJ:s nya VD Jonas Abrahamsson, rekryterad från Swedavia, är 58. Fyra år yngre än Lingegård, men med prick sju års perspektiv kvar fram till pensionen alltså, om man ska gå efter Bengtssons motivering. 

I ett halvt dygn kändes sociala medier som 2013 igen. Korkad gubbe sa korkad sak – ”the quiet part out loud” som det brukar heta – och allmänheten påtalade att det var synnerligen korkat, facket påpekade att det var synnerligen korkat, Diskrimineringsombudsmannen övervägde utredning och till slut pudlade gubben och höll med om att det var ”ovanligt korkat”. 

Så vad är det som har hänt här, egentligen? I efterhand menar Bengtsson att ålder inte alls var en fråga när styrelsens beslut fattades. 

Lingegård har kritiserats för sitt ledarskap och SJ är knappast ett bolag som går bra sett ur kundernas perspektiv. SJ är tillsammans med Postnord Sveriges sämst ansedda statliga bolag. Den så kallade kundnöjdheten i SJ:s egna mätningar ligger på fem – SJ siktar på 40, en helt annan planet i relation till dagens siffror. Skäl nog att peta en VD, kan man tycka, men inget av detta ville SJ:s styrelse lasta Lingegård för offentligt.

Tågtrafikens enorma problem med förseningar och opålitlighet är dock inte orsakade av SJ. Det svenska järnvägsnätet är privatiserat och sönderbolagiserat. Rakt ut sagt är rälsen trasig. Underhållsbehoven är lika enorma som underprioriterade. SJ har makt över hur hela och rena fordonen är, hur passagerare informeras, hur ersättningstrafik blir löst och så vidare, men inte över solkurvor, nedfallna kraftledningar eller signalfel.

Det enda som är ljust i SJ-fadäsen är att Bengtsson till slut faktiskt pudlade.

Det är lätt att skratta åt tanken på hur Kenneth Bengtsson, som hade ett jobb inför Dagens Industris journalister, med en enda mening fick SJ:s presschef att börja knapra blodtrycksdämpare. Det hela avslöjar ändå hur kvinnor fortfarande misstänkliggörs på chefsposter, än mer ju äldre de blir. 

Bengtsson oroar sig ju inte för sin egen förmåga till ”framtidsperspektiv”. Ej heller verkar sådana tankar påverka aktiekurserna hos Volvo Cars eller Astra Zeneca, svenska bolagsjättar där vd:n är 74 respektive 66 år. 

Det enda som är ljust i SJ-fadäsen är att Bengtsson till slut faktiskt pudlade. För tio år sedan byggde samhällsdebatten trots allt på ett samförstånd kring att den här typen av uttalanden och beteenden mot kvinnor är fel. Korkade gubbar blev påkomna och förväntades göra avbön. En oskyldigare tid i relation till vår samtid där allt fler argumenterar för att kvinnor, äldre som yngre, borde portas från delar av arbetsmarknaden, eller än värre, borde utsättas för sexuella trakasserier. 

En sak är säker: ska man diskrimineras någonstans så är det på ett aktiebolag. Monica Lingegård får en fallskärm på 6,6 miljoner kronor, mer än två miljoner för varje år hon har kvar till pension. Här skiljer hon sig inte från någon annan petad bolagstopp. Förtjänar de dessa pengar? Fråga en undersköterska. 

Jag vill ändå avsluta den här texten med att citera en läsare: “Tågen ska gå i tid och patriarkatet ska krossas!” 

Det låter enkelt för att det är sant.