Det pågår en valrörelse och en av de viktigaste frågorna – som avgör vem som styr Sverige efter september – är sysselsättningen. Samtidigt har svensk arbetsmarknad under senare år förändrats på djupet, mot mindre trygghet eller mer flexibilitet, för att använda näringslivets term.

Att nu LO:s styrelse ställer sig bakom Sekos strejk är därför inte förvånande. Men det är en kraftfull hälsning – inte bara till företagens branschorganisationer utan också till samtliga riksdagspartier:

”Villkoren på arbetsmarknaden måste bli bättre och inte sämre. Det är dags att sätta stopp för otrygga anställningar.”

Kollektiv uppslutning bakom ett enskilt förbund är inte unikt, men ovanligt. Så handlar det om en grundläggande konflikt där parternas viljor inte alls är förenliga. Fackförbunden har identifierat ett framväxande problem. Därför säger nu LO-ordföranden att detta handlar om något mycket större än Veolia, tågen och Seko. Det handlar om hela arbetsmarknaden, anser Karl-Petter Thorwaldsson. Han överdriver inte.

Spola tillbaka till november förra året, då Thorwaldsson sammanstrålade med Stefan Löfven för att praktisera fackligt-politiskt samarbete på en byggarbetsplats i Fruängen söder om Stockholm. Tio punkter presenterades. Ordningsregler som speglar vad svensk arbetsmarknad har blivit. S och LO vill reformera lagen om offentlig upphandling så att skarpare sociala krav – som kollektivavtal – kan ställas. Det ska inte vara möjligt att hyra in arbetskraft om behovet är stadigt. Beställare har ansvar för hela kedjan, ner till sista underleverantör.

Sveriges arbetsmarknad påverkas av den fria rörligheten, men utspelet från Thorwaldsson och Löfven gäller fler än exempelvis polska byggarbetare och företagen som förmedlar dem. Otryggheten har satt sig i Sverige. Det är inte bara Veolia som skyr fasta heltidstjänster.

I utgången av förra året hade nästan 700 000 svenskar tidsbegränsad anställning, en uppgång med sju procent jämfört med året dessförinnan. Det här är sittande regerings politik, en direkt konsekvens av att man efter sin första valvinst beslutade om så kallad allmän visstidsanställning. Nu kan den typen av anställningar staplas på varandra, igen och igen och igen, år efter år efter år.

EU-kommissionen har hotat att dra Sverige till domstol, men det regeringen Reinfeldt kan erbjuda är att ”göra en ny analys av hur vikariatsanställningar hanteras”. Trots att läget måste beskrivas som akut. TCO genomförde en undersökning där elva procent av de tillfrågade anger att de varit visstidsanställda i över fem år.

Det är mot den bakgrunden såväl LO som arbetsgivare nu agerar.