Ledare. Göran Greider.

2018-05-23 03:00

SD har kidnappat folkhemstalet

Om det funnes någon som helst ruter i S-ledningen skulle den vid lämpliga tillfällen våga lyfta fram det radikala innehållet i talet.

”Det politiskt fullmyndiga folket kommer icke i längden att finna sig i, att de viktigaste medlen för produktion av dess livsbetingelser, för bevarandet och ökandet av välståndet, ligger i händerna på några få kapitalister, som ofta för att tillgodose sitt vinstbegär åsidosätta hänsynen till både produktionens och andra allmänna intressen.”

Se där ett vackert uttalande, som varje socialist kan ställa upp på: Ekonomisk demokrati. Citatet är hämtat ur ett berömt tal som hölls 1928 – Per Albin Hanssons folkhemstal.

Förmodligen har inte många läst det. Men den som gör det kommer att bli förvånad över den oerhört radikala ton och utgångspunkt som talet har. Det är helt enkelt ett tal som slår fast att det som skapar ett fungerande samhälle är social jämlikhet och ingenting annat: ”Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.”


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Skulle Per Albins tal läsas upp idag av Stefan Löfven i riksdagen – då kan vi vara helt säkra på att borgerligheten skulle gå i taket och konstatera att i Sverige råder något slags ”kommunistvälde” (för att anspela på en friskolekapitalists yttrande förra veckan). Det så kallade folkhemstalet är i grunden ett socialistiskt tal. Det hölls dessutom av en person som hade egen, personlig erfarenhet av fattigdom och låga löner.

Det som är så otroligt är att detta tal sedan många år tillbaka har kidnappats av – Sverigedemokraterna. Tricket är inte så olikt det som Fredrik Reinfeldts nya moderater praktiserade när de började kalla sig arbetarpartiet.

Senast i förra veckan stod jag i en tv-studio och debatterade nationalism med SD:s partisekreterare Rickard Jomshof. Det var den 17 maj. Studion var full av norska flaggor och frågan var om även Sverige skulle behöva mer av nationaldagsfirande och nationalism. Karl XII-fantasten Jomshof ansåg givetvis det och beundrade det norska nationaldagsfirandet (trots att hans favoritkrigarkung flera gånger anföll Norge…).

Han hänvisade till socialdemokraten Per Albins folkhemstal när han argumenterade för nationell gemenskap som det viktigaste projektet. Jag skakade på huvudet och konstaterade att Jomshof omöjligen kunde ha läst talet där Per Albin talar om politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati. Aldrig har jag hört SD angripa ”kapitalister” och det ”fåtalets” ekonomiska diktatur som råder på samma sätt som Per Albin.

Det där är för övrigt utmärkande för högerpopulismen över hela västvärlden: När den angriper eliter är det aldrig de ekonomiska eliterna de ger sig på utan enbart politiker och mediefolk.

Frågan i sig går ändå inte att vifta bort: Hur skapas samhörighet och gemenskap i ett samhälle? För mig är det självklart att det enda som i långa loppet kan åstadkomma det är just det som Per Albin talade om en gång: Social jämlikhet. Klass- och könsutjämning, fördelningspolitik och folkligt deltagande även i de ekonomiska beslut som idag förbehålls en ytterst liten ekonomisk elit. När avstånden mellan olika sociala klasser minskar, då ökar samhörigheten och solidariteten. I praktiken förutsätter det än idag en stark nationalstat, det är den praktiska inrättning där vanligt folk fortfarande har ett inflytande. En sådan sekulär idé om nationalstaten är något annat än flaggviftande nationalism, vilket vänstern tyvärr sällan insett.

Jag menar inte att begreppet ”folkhem” ska återlanseras. Jag slutade använda det ordet redan på 1990-talet när de högerextrema hade börjat använda sig av det (också då hoppade de över det politiskt radikala i talet) när de samlades under sina blågula fanor.

”Folkhemmet” hör till historien, inte minst den patriarkala historien. Från mitten av 1950-talet påbörjades bygget av ”Det starka samhället” – med utbyggd offentlig sektor, ATP, kvinnors inträde på arbetsmarknaden i stället för hemmafrusamhälle och en rad andra refomer. Det tredje steget skulle ha varit just ekonomisk demokrati, men löntagarfondsdebatten vanns av högern och arbetsgivarna och sedan dess har den ekonomiska demokrati som Per Albin drömde om varit tabubelagd i den politiska åsiktskorridoren.

Det retar mig något oerhört att Per Albins tal kidnappats av en främlingsfientlig höger. Om det funnes någon som helst ruter i S-ledningen skulle den vid lämpliga tillfällen våga lyfta fram det radikala innehållet i folkhemstalet, för hör här:

”Olikheterna är stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”