Sverigedemokraternas landsmöte i Norrköping kommer att ihågkommas för en enda sak: Ombudet Martin Strids yttrande om vilka som är och vilka som inte är hundra procent människa. Han slog fast att ju mindre av muslim man är, desto mer människa är man. Dagen innan hade Mattias Karlsson, gruppledare i SD, viftat bort de olyckskorpar som säger att partiet är på väg att sjunka i opinionen och till och med sagt att han vill att SD ska bli ”en läkande kraft i ett polariserat samhälle” – ett så otroligt verklighetsfrämmande yttrande att jag hoppade till när jag satt och såg på SVT:s utsändning.
Dagen därpå bevisade ett ombud ännu en gång att SD istället river upp djupa sår i det svenska samhället och definitivt inte är en läkande kraft. Att ingen i SD:s ledning omedelbart reagerade på vad Strid sa i talarstolen säger allt om vad detta är för slags rörelse.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men det är nog ingen slump att det är Martin Strid från Borlänge som vräkte ur sig de där islamofoba fraserna. I Borlänge planeras sedan länge ett moskébygge och det har rört upp känslorna hos många högerextrema aktivister. SD har gått omkring med namninsamlingar för att få till stånd en folkomröstning om bygget och progressiva människor har svarat med namninsamlingar för religionsfriheten. Det har länge funnits moskéer i Borlänge, men inrymda i dåliga och trånga lokaler. Som vanligt är det antagligen så att den stora majoriteten av kommunens befolkning inte bryr sig om frågan. Och det är givetvis också så att majoriteten av de som är muslimer heller inte regelbundet kommer att gå i moskén: De flesta svenska medborgare som är muslimer gör det inte; bara en minoritet orkar och de flesta gör det bara vid viktiga högtider.
Martin Strid hör till de Sverigedemokrater som varit mest fixerade vid det där moskébygget. I Radio Dalarna har han debatterat frågan och kommit med en rad helt felaktiga påståenden. Han hävdade till exempel att moskén inte kommer att vara öppen för alla muslimer utan bara för sunnimuslimer, vilket den lokala imamen Ibrahim Hamad tillbakavisat: ”Centret ska vara öppet för alla. Men inte bara för muslimer. Kvinnor kommer också vara välkomna, även de utan slöja”. Moskémotståndarna i Borlänge bjöd i början av året in den ökände islamofoben Bertil Malmberg för att tala om islam och han spred sina konspirationsteorier om ett smygande jihad som kommer med flyktingar från Mellanöstern till Sverige. Konspirationsteorin säger att västvärldens eliter i utbyte mot oljeleveranser accepterat en stor muslimsk befolkning i Europa, som genom sitt barnafödande dessutom demografiskt kommer att ta över länderna de bor i.
När jag fick höra om Martin Strids uttalande från talarstolen tänkte jag egentligen inte så mycket på politik, utan mer på psykologi. Det går omkring ett rätt stort antal människor i detta land som i åratal inövats i en djupt islamofob världsbild. Islam är till slut det enda de tänker på. De förvandlas till ett slags hypersensitiva membran som tolkar allt i termer av en pågående islamistisk invasion. Jag glömmer inte mannen som ringde upp mig och var förbannad på loggan för Svenska spel. Det finns ju en halvmåne i den. Han var övertygad om att det var ett förtäckt islamistiskt budskap.
Hur orkar en människa leva under tyngden av så mycket konspirationsteori? Så mycket fanatism?
Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra procent
och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!
Det där är en dikt av Tomas Tranströmer och den kom för mig när jag hörde Strid uttala sig om vem som enligt honom är människa till hundra procent. Gäller det även för Strid att han någonstans också är en tvivlare? Ja, förmodligen. Jag vet ingenting om honom som person, även om jag faktiskt en gång mött honom – utan att då veta vem han var. En medelålders man dök på mig på en handelsträdgård och ville prata med mig. Han var vänligt artig. Han satt sedan mittemot mig vid ett kafébord men jag började direkt känna mig obehaglig till mods när han började tala om islam och moskéer utan att riktigt öppet säga vad han tyckte om saker och ting. Men han scannade av varje skiftning i mitt ansikte på jakt efter – vad? Tecken på något bekräftande? Något att bli förbannad på? Jag kände hur en fanatiker såg på mig, en person som är helt fast i en uppfattning och kanske aldrig kommer att kunna ändra sig.
Nu har han i alla fall bidragit till att sänka SD ytterligare i opinionen. Korparna cirklar över SD. Jag tror nämligen att en hel del av partiets väljare står redo att överge den ensidiga fanatism som Martin Strid uttrycker. Varför? Helt enkelt för att de inte orkar vara hundra procent fanatiker.
