Lotta Ilona Häyrynen: Säpos skandalsommar väcker en rad allvarliga frågor

Författaren och journalisten Jan Guillou skriver ofta att han hellre kallar Säpo – Säkerhetspolisen – för “hemliga polisen”. På sätt och vis är det en mer pedagogisk titel, åtminstone i relation till hur själva hemlighetsmakeriet är Säpos livsnerv. 

Det hör till myndighetens natur: utan strikt sekretess skulle stora delar av verksamheten och säkerhetsarbetet vara omöjliga. Säpo-anställda får sällan berätta vad exakt de jobbar med ens i privata sammanhang och ofta känns det som en ganska skrattretande självmotsägelse att Säpo har en presschef. “Inga kommentarer” är som bekant standardsvaret på journalisters frågor. 

I en demokrati är alla statens hemligheter en balansgång. Delar är nödvändiga för vår säkerhet, men minst lika viktig för säkerheten och för demokratin i sig är befolkningens möjlighet att granska makten. 

Just Säpo har det senaste halvåret öppnat upp för en rad allvarliga frågor. Hur har samarbetet med de av Ulf Kristersson utsedda och avpolletterade säkerhetssamordnare egentligen sett ut? Vad hände i våras när toppdiplomater arresterades varav en tog sitt liv? 

Förra veckan avslöjade Expo hur en nära anhörig till en av regeringens ministrar engagerat sig i och rekryterat till högerextrema våldsbejakande slagsmålsklubbar. Av nyhetsrapporteringen att döma hade Säpo ingen aning – trots att dessa högerextrema miljöer enligt Säpo själva utgör några av de största hoten mot Sveriges inre säkerhet – förrän Expo började ställa frågor i slutet av juni. 

I oktober förra året publicerade franska Le Monde en serie i tre delar om hur träningsappen Strava kan användas för att kartlägga tunga makthavare runt om i världen. Appen verkar synnerligen populär bland säkerhetsvakter som registrerat löpturer, promenader och andra aktiviteter och gjort dem offentliga.

I och med att man i appen kunnat följa hur presidenters säkerhetspersonal rört sig har man alltså också kunnat följa presidenterna – i Le Mondes granskning specifikt Emmanuel Macron, Joe Biden, Donald Trump och Vladimir Putin. 

Nu har Dagens Nyheter kunnat avslöja att Sverige lider av exakt samma problem.

Ulf Kristerssons livvakter registrerar för jämnan löprundor de gör tillsammans med minister, inklusive sådana kring hans hemliga bostadsadress i Strängnäs, vilket blir ett extra stort problem med en så pass löpglad statsminister. I appen Strava kunde man enligt DN också tidigt misstänka att en svensk makthavare var på plats i Tel Aviv – dagar innan det blev offentligt att Jimmie Åkesson varit där på hemligt besök. 

Luckorna i säkerheten finns också kring kungafamiljen och existerade också kring Stefan Löfven och Magdalena Andersson medan de var statsministrar. 

Man måste alltså ställa sig frågan: har Säpo sovit? Le Mondes publiceringar skedde för nio månader sedan. Att luckorna på hemmaplan inte täpptes till direkt är anmärkningsvärt. 

Vårens alla säkerhetsbrister i och kring den svenska staten väcker också en annan, än mer allvarlig, fråga: 

Om vi får veta att Säpo har dessa problem att hantera – vad finns det mer som ligger bakom sekretessbeläggningens lås och bom? 

Gång efter annan får vi höra att Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget. Hur vi som stat hanterar det läget har medborgare eller journalister inte full insyn i. 

När allt fungerar borde vi kunna känna oss trygga ändå – just nu är känslan den rakt motsatta.