Ledare. Johan Ehrenberg.

2020-10-02 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Så gick det till när Sverige dubblade klimatutsläppen

Vi förvandlas till ett av världens smutsigaste utsläppsländer, inte det klimatvänliga alternativ vi försökt presentera utåt.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det är en jättenyhet som Dagens ETC:s klimatreporter Karin Holmberg avslöjade i gårdagens bilaga om biobränslenas förstörelse. Den borde förändra den svenska klimatpolitiken omgående och få alla ansvariga att tänka efter. I artikeln presenteras de verkliga svenska klimatutsläppen, inte de offentliga som Naturvårdsverket presenterar internationellt, utan den skada vi faktiskt, här och nu, åstadkommer. När man räknar in förbränning av biobränslen och produktionen av den så blir Sveriges klimatutsläpp fördubblade.

Ja, du läste rätt.

Fördubblade!

Från cirka 50 miljoner ton till 100 miljoner ton.

Det är ett gigantiskt misslyckande, ett politiskt haveri på alla fronter. Sverige förvandlas till ett av världens smutsigaste utsläppsländer, inte det klimatvänliga alternativ vi försökt presentera utåt. Sverige som landet som minskar utsläpp och ändå ökar BNP är en ren lögn.

Vi är idag förstörare och vi måste byta spår omgående.

För det är ett spår som politiken valt fast varningsropen funnits länge.

Men man har valt den lätta vägen.

Spåret har börjat hos kommuner som ersatte fossil värme med biovärme och som sedan låst in sig i den lösningen, systemet har inte letat alternativ förutom att man upptäckt att man kan bränna sopor för att värma våra hem. Utsläppen är enorma.

Spåret fortsatte via bilindustrin som i Sverige vägrade satsa på bytet till eldrift och nu är helt beroende av bioenergimyten för att kunna sälja sina törstiga bilar i tio år till. Men att hälla tallolja i tanken minskar inga utsläpp alls.

Spåret slutar tyvärr i årets budget, där Per Bolund (MP) i sitt utspel kring grön omställning stolt berättar att ”gröna investeringar” ska kunna garanteras av staten till 50 procent. Det betyder att staten ger stöd på 50 procent till biobränsleraffinaderier, just det vi inte behöver. Skattebetalarna kommer få ta smällen när bioenergibranschen faller ihop precis som fossilindustrin gör idag.

Att Preem drog tillbaka sin ansökan om ökad produktion är inte bara på grund av rädsla när klimatrörelsen tagit fajt mot förstörelsen det skapar. Utan för att det inte blir lönsamt i en värld där fossil energikonsumtion kommer falla allt snabbare.

Men med 50 procent från staten till tallolja kan de nog fortsätta några år till, tro inte att raffinaderibranschen vill självdö, den kommer kämpa för att få fortsätta skapa utsläpp – och de enda som kan rädda dem är politiker som ger efter.

Min mejlkorg fylls dessa dagar av frågande miljöaktivister som undrar varför Miljöpartiet gjort detta val. MP är ju kunniga i klimatfrågan, man vet att det här är ett sidospår som inte skapar den omställning man vill se. MP kan skog, kan cirkulär ekonomi, kan utsläppsberäkningarna.

Min första gissning är att ett trängt regeringsparti valt att försöka få visa upp några bra klimatinslag (typ höjd tjänstebilsskatt) till priset av att ge efter för biobränslen. Detta då regeringspartnerns och de borgerliga samarbetspartiernas linje är att människors vardag inte ska behöva förändras. Klimatkrisen ska inte påverka annat än i lite gröna val på tallriken. Bilen ska få puttra på som vanligt.

Men andra gissning är att Socialdemokraterna – och kanske också Miljöpartiet – förhandlat med Preem och byter satsning på mer fossilt till 50 procent statligt stöd till biobränsle.

Gissa vem som får betala.

Biobränslesatsningarna påstås vara till för att skapa ett svenskt industrikunnande som ska skapa exportintäkter och nya företag. Det kommer inte att ske, övriga världen kan inte gå det svenska spåret, då bryter all klimatpolitik samman. Sverige kommer bli alltmer ensamt med den här låtsaslösningen. De stora företagsägarna, storindustrin och bankerna vet det här (näringslivet inser bioenergins problem). Det är också därför staten måste garantera 50 procent till bankerna, vore det lönsamt är det ju annars inte brist på privat finanskapital.

För de stora exportindustrierna som Volvo och Scania är det elspåret som gäller, det är där den enorma marknaden finns globalt. Och för basindustri som stål, gruvor och cement är det vätgas och el som visar en utväg, inte biobränslen, inte ens om de ska ”samla in koldioxid och skicka ner under norska havet”.

Ja, det finns en anledning till att Norge – ett av de mest klimatförstörande länderna på jorden, med sin olja och gas – satsar på att återlansera den koldioxidlagring som misslyckades för tio år sedan. Och det är illa att Anders Ygeman (S) jublar. Norge gör detta för att få fortsätta ta upp mer olja och gas.. Att CCS-projektet är omöjligt har inte med saken att göra. Plötsligt får alla utsläppare en ny låtsaslösning att peka på trots att den infrastruktur som skulle krävas för att låsa in skapade utsläpp är så gigantisk att den äter upp den vanliga ekonomin. (Tänk dig motsvarande all världens pipelines, byggda på tio år, ut i norska havets botten, så inser du problemet med att flytta utsläpp ner i havets botten på riktigt.)

Men är det jobben då? Nej, raffinaderierna är teknikföretag med få anställda. Biobränsleproduktion kommer ge mycket färre jobb än elektrifieringen.

Är det medborgarnas plånböcker? Nej ,biobränsle är för alltid mycket dyrare än el och kommer innebära ökade kostnader för transportföretag och enskilda många år framåt.

Så vad är det vi får för denna extrema höjning av utsläppen?

Vad är det du som vanlig svensk får när klimatpolitiken ska bli ”fossilfri” genom storsatsningen på biobränslen.

Du får dyrare energi.

Du får förstörda plantageskogar och ännu mer importerad mat.

Men framför allt får du en klimatskuld som redan har fördubblats.

Från 50 miljoner ton per år skapar vi i verkligheten utsläpp motsvarande 100 miljoner ton.

Varje år.

Det är vår gåva till barnbarnen.