Är nu decenniet då vi bryter med nuvarande ordning?

Jag begär bara detta: Att miljarder människor slipper exploateras, gå under och dö i förtid på grund av hur våra stater organiserar reproduktion, produktion och repression. En planet som inte brinner upp.

Jag försöker läsa Aaron Bastanis Helautomatisk lyxkommunism, men har större behållning av Mathias Wågs förord än av boken i övrigt. Tekniken ska befria oss från arbetet, rädda klimatet och avskaffa klassamhället, är budskapet. Ingenstans hittar jag tecken på insikt om omsorgsarbetet fundamentala betydelse för samhällen, eller omsorgsetikens för mänsklighetens möjliga räddning.

Jag orkar inte, det blir för mycket machovänster för mig.

Manifestet Feminism för de 99 procenten (2018), av Cinzia Arruzza, Tithi Bhattacharya och Nancy Fraser är då mer relevant. Sant är att den folkliga feminism som vi ser inte minst i Latinamerika, men också i svenska förorter, oftast osynliggörs i etablerade medier, och att den feminism som hittills fått mest genomslag är den (ny)liberala.

Som en parentes apropå det kan nämnas att kritiken mot influencers som Linnéa Claesson inte bara är relevant utifrån plagiat och möjliga överdrifter, utan också för att 120 000 kronor av en kommuns skattemedel inte ska gå till en föreläsare. Ingen är felfri, och visst kan du ta betalt, men någonstans måste du försöka behålla din integritet och undvika att korrumperas av den makt som pengar och följare ger.

Nyliberalismen skadar oss på så många sätt, fostran till girighet är ett.

Åter till manifestet. Det utgår från en amerikansk verklighet. Ilskan mot Demokraternas misslyckande i presidentvalet 2016, då partiets prio var att en kvinna skulle krossa glastaket, går som en underliggande nerv texten genom. I Sverige har feminismen som rörelse generellt varit mer präglad av socialistisk vänster och socialliberalism, även om det delvis förändrats.

Feminismen kan bara vinna om den sätter de 99 procentens intressen framför karriär för ett fåtal redan priviligierade kvinnor. Om detta är vi överens. Vad jag saknar är dock en tydlig medvetenhet om att all exploatering och ojämlikhet inte nödvändigtvis försvinner med kapitalismen.

Rasism, sexism och den dödlighet och andra materiella effekter dessa har på hela samhällen kan inte härledas enbart ur produktionsförhållandenas organisering. Lika kritisk blick på reproduktions- (här visar de viss ambition) och repressionsförhållandenas organisering behövs.

Repressionen är selektiv och utövas i första hand av militär, polis, rättsväsende och vissa myndigheter. Upprätthållande av gränser och ordning är i militärdiktaturer viktigare än både produktion och reproduktion. I militärdiktaturer viktigare än både produktion och reproduktion. Produktionen och med den ökad ekonomisk tillväxt är dock överordnad i de flesta av dagens länder.

Jag skriver i kommande numret av Tidskrift för genusvetenskap, med Sofia Strid:

Vi ser ännu inget exempel i världen på att reproduktionens krav på omsorg är statens högsta prioritering. Välfärdsstater har under sin uppbyggnad tagit vissa steg i den riktningen (…) Ingenstans är dock människans sårbarhet och beroende av omsorg eller social och ekologisk hållbarhet grundläggande utgångspunkt för politikens utformning.

Inget jag läst under året har varit på samma gång så drabbande som trösterikt glasklart som Dom som stod kvar, av journalisten Thord Eriksson. Boken är lågmäld, inga överdrivna gester eller högt tonläge behövs. Den är en saklig granskning av myndigheternas hantering av de ensamkommande, en inblick i några fall och hur svenskar för alltid fick sina liv förändrade genom mötet med dem.

Det är detta som står på spel, och som varken högern eller den nationalistiska eller mer auktoritära delarna av vänstern förstår. Att uppvärdera omsorg. Förmåga att se den andres lidande och sig själv i den andre. Att göra avkall på en del av sin bekvämlighet för att det betyder något – rentav kan vara livsavgörande – för andra. •

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.