V driver en linje där man bromsar omställning med lägre dieselpris och Nooshi Dadgostar motiverar det sedan i Dagens ETC med att man inte kan kräva att folk i Norrland byter bil eftersom staten inte byggt tillräckligt med laddare.

Det är ju en ren myt, det går utmärkt att ladda i norr med vanliga trefaskontakter – och tillgången till billig el är dessutom stor.

Problemet är inte teknik, problemet är att stödsystemet är ekonomiskt galet, en mångmiljonär får samma rabatt som en industriarbetare, aldrig har väl läget varit bättre för att istället kräva progressiva stöd där låginkomsttagaren får så mycket att ett bilbyte blir möjligt, medan den rike suv-ägaren i Örgryte kan bekosta inköpet själv i vetskap om att dieselbilen blir förbjuden i innerstaden rätt snart.

Gör positiva förslag istället för att gnälla om svårigheter.

Det stora problemet med V och S nya klimatpolitik är att man gör om vår största och viktigaste fråga, en sådan som kan göra våra liv så mycket bättre, till något som handlar om lidande, försämring och minskad frihet. När det är precis tvärtom.

Klimatkrisen ger människor möjlighet att befria livet på ett sätt som vi aldrig kunnat i den fossila kapitalistiska ekonomin. Vår vardag blir bättre, inte sämre med omställning.

Vem mår bra av mat odlad med konstgödsel och besprutade fält?

Vem vill andas in dieselavgaserna från dieselbussen?

Vem älskar döda kalhyggen och vem tycker att sopförbränning är mysigt?

Visst är klimatkrisen en klassfråga och även en könsfråga. De stora utsläpparna är de rika och värst är de rika männen. Men att då driva en politik som säger att staten ska ställa om så att medborgarna slipper är ju att förvandla en progressiv kraft till en konservativ. Arbetarrörelsen har aldrig vunnit mot borgarna genom att vara bakåtsträvare. Bara genom positiva alternativ kan man skapa de sociala krafter som gör att det nya goda livet blir möjligt både som idé och som praktik.

Klimatkrisen gör det självklart att driva krav som är mycket radikalare än de som den nyliberala tvångströjan tvingat på politiken.

När Dagens ETC berättade om de rikas privatjets och deras förstörelse av vår gemensamma planet, ja, då är det öppen dörr för krav på stopp för privatflygen – inte en ursäkt för ”alla andra” att flyga då och då.

När matkrisen nu kommer på grund av att fossilgas blivit så dyrt att konstgödsel blir orimligt, då är det ett fantastiskt läge att ge människor stöd, ett odlings-rut, där alla som vill får ekonomiskt stöd för att göra mat. (Odlade vi upp våra gräsmattor skulle vi bara där ha grönsaker till 3,6 miljoner svenskar.)

Det är inte i att satsa miljarder på vätgas i stålfabrikerna som man ställer om ett samhälle, det där är nödvändig minskning av koldioxidutsläpp, en teknisk triumf, men inget att ha som alibi för att bromsa det vi kan göra för att befria vardagen.

Gratis kollektivtrafik är ökad resefrihet även för de som har minst.

Statliga klimatlån för ombyggnad av egnahem till passivhus är minskad otrygghet för löntagare som idag är kidnappade av en energimarknad som tar och tar, vinsterna är ohemula och kommer fortsätta vara det eftersom politiken inte hjälper de enskilda att ta sig ur fällan.

Om S drev kravet att alla som vill får flytta hem el från kooperativa solparker eller från sitt eget fritidshus till hyreslägenheten i stan, då ökar man friheten genom klimatlösningar, man begränsar inte människors liv, tvärtom ökar man deras makt över sina liv.

V kan ju kontra med billiga hyreselcyklar för alla städer och sedan kan man krama MP och C för att bygga landsbygdens ekonomi på lokal självförsörjning av ren el och mat och forskningskluster. (Det finns oerhört många spännande projekt som inte går via näringslivsjättarna.)

Poängen är att klimatomställningen är en börda för de besuttna, för de rika fossilisterna, för finansmarknadens spekulanter och för arbetsgivarna som vägrat ställa om med exakt samma ursäkt som V och S nu använder för att inte ”skrämma” väljare.

Nämligen den barnsliga, surmulna meningen att någon annan borde börja.

Klimatkrisen kräver radikala svar, en ny syn på aktivitet, lokal makt och omställningsbudgetar.

Motsättningen mellan vi som skapat krisen (det vill säga alla som är över 50) och de unga, kan bara motas om de ungas kritik av slöseri och förstörelse faktiskt tas på allvar.

Det är V och S som ska skydda det unga civila motståndet, inte håna i samma tonfall som slipsstrypta moderater.

Det går att göra en konkret vardagspolitik med ökad frihet, i omställningen.

Att inte göra det är att skapa motsättningar som kommer bli ett samhälle där hela bördan läggs på de som har det sämst.

Ta nu en paus från de där tramsiga undersökningarna som partierna gör för att se opinionen nära dem. Vänd på frågan! Vilken frihet vill ni skapa? Hur svårt kan det vara?