Efter flera veckor av upptrappat våld tog Fredrik Reinfeldt i slutet av juli en mer inkännande ståndpunkt. Regeringen ”förfasades” nu över dödandet som tidigare betraktats som ”ytterst oroande”. Statsministern fick sällskap av Carl Bildt som förespråkade hävd blockad mot Gaza. Men ett för Sverige rent skamligt faktum kvarstår: Alliansen låter Israel genomföra en massaker – utan några som helst konsekvenser.

Dagens ETC har medan bomberna fallit över Gazas befokning, kunnat visa att Sverige de senaste åren importerat israelisk militär utrustning för hundratals miljoner. Samma vapensystem som finns i Jas 39 Gripen används i flyganfallen mot Gaza.

Beskedet från Alliansens maktparti Moderaterna om dessa transaktioner: ”Israel är en demokrati som har rätt och skyldighet att försvara sin civilbefolkning.” Centerpartiet gick längst i sin kritik av den egna regeringen, men inte längre än att det stannade vid en luddig önskan om ”mer grundlig analys”.

Det är Sveriges utrikespolitiska ryggrad när nästan 2 000 palestinier dödas i en aggression, som – för att citera Peter Wolodarski – ”omöjligen kan försvaras med att Hamas föraktar människoliv och använder civila som sköldar”. Försiktigt efterlysa analys. Jämför gärna med Storbritannien där en minister avgått för att hon upplevde det som moraliskt oförsvarbart att inte skarpt formulera att Israel denna gång – liksom senast – passerat alla gränser.

För vad skulle annars hindra att det blir en nästa gång, ett fjärde krig?

Nu talar Utrikesdepartementet – nej, Carl Bildt ville inte själv låta sig intervjuas – om att Sverige ska ta sitt ansvar för Gazas återuppbyggnad. Som att det vore tillräckligt.

Israel har uppenbart brutit mot folkrätten och tycks inte bekymra sig för den saken. En regering – även i ett litet land – kan markera. Varför inte börja med att ta hem den svenska militärattachén. Eller göra som Danmark, märka upp produkter från bosättningar. Eller erkänna Palestina.

Bara ett första steg, bara en signal att Israels brott ska beivras. Ingenting kan vara värre än regeringens nuvarande låsning vid att göra just ingenting.