Jag tycker synd om dagens unga. För varje år som går blir kraven bara högre och såhär-duger-du-mallarna blir bara trängre och konstigare i formen. Det räcker inte med att vara snäll längre. Att vara en bra medmänniska duger inte, i alla fall inte om man inte samtidigt är en himla massa annat som andra människor har bestämt att man behöver vara.
Man ska vara smart, vältränad, fettfri, hårfri, man ska plugga tills ögonen blöder samtidigt som man jobbar heltid och tar hand om barn och hem. Man ska springa en mil om dagen, hålla sig lika snygg som man var när man var tjugotvå så inte partnern man har tröttnar på att ligga med en, och när man tillslut kommer hem ska man baka sju sorters sockerfria kakor till kvällsfikat. Middagen däremellan är självklart lagad från grunden på ekologiska råvaror så inget av barnen skulle råka dö, för det vore naturligtvis förfärligt. Egentligen finns det nog bara en sak som skulle vara snäppet värre: Att någon fick reda på att du serverat halvfabrikat till middag. Idag igen.
Jag tycker synd om dagens unga eftersom de är för unga och naiva för att förstå att man inte har några egentliga måsten. Jag tycker synd om dagens unga eftersom de inte vågar säga att de skiter i det där, och därför lever mitt uppe i galenskapen. Därför tvingas leva mitt uppe i galenskapen.
Först när jag läste att årets julklapp är en råsaftcentrifug fattade jag ingenting. En sekund senare (när jag hade googlat och tagit reda på vad det ens är för något) tänkte jag om. Självklart är årets julklapp en råsaftcentrifug, vad skulle det annars vara? Den passar mer än perfekt i dagens överdrivet hälsosamma samhälle.
Om man får en julklapp, vilken som helst, finns ett outtalat tvång att använda den. Hur många obekväma tröjor har man inte använt just av den anledningen? Hur många hiskeliga ljuslyktor har man inte lite diskret försökt gömma bakom en gardin? Om man då får vad som utsetts till ”årets julklapp”… Ja precis, den kommer att stå där på diskbänken och håna dig varje dag tills du kapitulerar och tar upp bruksanvisningen.Vare sig du vill eller inte.
Herregud. Ge mig nåt som underlättar för mig, ge mig nåt som hjälper mig att slappna av, inte nåt som tvingar mig att stressa upp mig över ännu en sak jag faktiskt inte orkar göra.
I klarspråk: Den som ger mig en råsaftcentrifug i julklapp får en smäll på käften.
Jag önskar att alla dagens unga har åtminstone en vettig vuxen i sin närhet som kan tala om för dem att det är okej att vara för trött. Det är okej att gå med orakade ben i mjukisbyxor. Det är okej att ha fula naglar, noll högskolepoäng, gäddhäng och det är definitivt okej att köpa sin juice på Ica.
En tanke: I varje liten by finns minst tre pizzerior. Som går runt. Alla jag-lagar-all-mat-från-grunden-människor rynkar på näsan åt den hälsovådliga maten. Ingen jag känner äter ens pizza särskilt ofta, knappt nånsin faktiskt. Någon enstaka gång kanske ”för att ungarna så förtvivlat gärna vill” kan man offra sig, ta ett djupt andetag och tvinga i sig en liten bit. Men viktigt att påpeka: Det händer så gott som aldrig.
Ändå går både telefonerna och ugnarna varma på varenda litet snabbmatshak som finns. Konstigt, det där.
