För ett par år sedan var jag på ett föräldramöte där det nya betygssystemet A–F presenterades av lärare. När jag åkte hem muttrade jag lite så där som man gör ibland om att det att det var bättre förr och varför det jämt ska ändras på saker och ting. Häromdagen var jag ånyo på föräldramöte och fick samma betygsystem presenterat, också då av lärare, då det är dags för en av avkommorna att betygsättas för första gången. Från det mötet gick jag och tänkte att det är allt bra med utveckling, det här är ju bättre än det gamla.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Skillnaden, som jag upplevde det, låg i att vid det andra mötet var den berörda lärargruppen väl insatta i ämnet inför presentationen till föräldrarna, genom att de hade fått bättre förutsättningar från leden ovanför att jobba med frågan.
Så på ena sidan: krångel och elände, det här vet vi inte hur vi ska få till. På andra sidan: det här blir bra, vi har eftersträvat fler betygsnivåer. Glaset är halvtomt/halvfullt-metaforen stämde på pricken. Hur kan det vara sådan skillnad?
En berörd lärare jag känner förklarade det så att efter riksdagens beslut att genomföra A–F- betygssystemet skulle det införas i skolorna med blixtens hastighet. Det blev fel därför att det gick för fort. Som ni vet är det ingen bagatell att ändra administrationen i stora offentliga sektorer.
Skolverket hann inte ut med direktiv till skolorna innan lärarna skulle betygsätta. Det hade helt enkelt varit bättre att behålla G–MVG lite till och arbeta fram adekvata riktlinjer och anvisningar inför införandet av nuvarande system.
Om det hade varit så hade på många ställen redan ansträngda lärargrupper kunnat få tid att ställa om till det nya. De hade hunnit ta till sig informationen och förmedla den till oss föräldrar som då hade gått hem från föräldramöten landet runt mindre muttrande, samt, viktigast av allt, varit säkra på att lärarna betygsatt sina elever korrekt.
Offentliga förvaltningar blir ofta beskyllda för att genomföra förändringar i ett snigeltempo som får Skalman att framstå som Usain Bolt. Men det kanske ska vara så. Historien om haren och sköldpaddan håller ju än.
Så nu när vi står inför en stor, och vad jag tror är en bra, förändring kring kommande regionsammanslagning, bör det skyndas långsamt. Riktlinjer och information ska vara tydligt genomarbetade inför kommande förändringar.
Och till dig som är intresserad av en pedagogisk presentation av betygssystemet A–F, rekommenderar jag att du går in på Youtube och kollar på: Betyg – så funkar det!
