Ledare. Roya Hakimnia.

2015-05-19 04:06

Polisen i Sverige är inte snällare än i andra länder

Är det inte något snett när psalmsångare, saxofonspelare och cyklister utan lysen jagas och lagförs, medan till exempel nazisten Andreas Carlsson fortfarande är på fri fot ett år efter attacken på antirasister den 8 mars i Malmö? 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det är en tidig morgon och ett kompisgäng har precis dansat klart. Det är nästan ljust och gatlyktorna ska snart släckas. En i gruppen har glömt cykelljuset och polisen ingriper. En del protesterar eftersom det ju inte är mörkt. Plötsligt tillkallar polisen en extra piketbuss. Det hela urartar, polisen förbjuder folk att filma, begär id på folk med icke-vitt utseende. När en vän som är jurist försöker ingripa blir hon bryskt bortförd och hånas. För varje lagparagraf hon refererar till lyssnar polisen allt mindre.

En annan vän stannar upp på väg hem från en fest när hon ser civilpoliser ingripa bryskt mot en svart man som inte heller har cykellyse. Polisen hävdar att hon inte får stå kvar. Inom bara några minuter är hon inkastad i en civilbil med en stor polis halvsittande på henne hela färden fram till fyllecellen. Där får hon tillbringa natten i tunna festkläder. Hon är nykter men det vet inte polisen om eftersom hon inte tillåts blåsa. Istället får hon reda på att hon är misstänkt för våld mot tjänsteman.

En polisbil kör in i en studentfirande samling på Medborgarplatsen i Stockholm. Det har ryktats om ett bråk men det bekräftas aldrig. När ungdomar försöker hjälpa de påkörda vännerna pepparsprayar polisen bort dem. Händelsen filmas av ”Bängan Lagerblad”, Abdishakour Mohamed Alis komikeralias, och läggs upp på nätet. En tid senare blir han inplockad, utan att bli vidtalad, i en polisbil, får mobilen fråntagen och blir utkörd i skogen i Södertälje. ”Det här är bara början,” säger polisen när de kastar ut honom med huvudet före. ”Bängan” har polisanmält händelsen, men har små förhoppningar om att något ska hända.

Av de 10 224 polisanmälningar mot polis, åklagare och civilanställda inom polisen i Sverige som kom in under 2013 ledde enbart 0,6 procent till fällande dom.  Vice chefsåklagare Eva Nilsson beslutade i december att avskriva samtliga anmälningar mot poliser i samband med demonstrationen mot Svenskarnas parti i Malmö den 23 augusti. Att rida över demonstranter med hästar ansågs vara rättfärdigt och den man som blev påkörd av polisbil ansågs få skylla sig själv eftersom han stod kvar.

Trots ny polisorganisation sedan första januari i år och trots massiv kritik från forskare internutreds fortfarande polisen av polisen.

Enligt den norska kriminologen Nils Christie finns det många brott i samhället som aldrig anmäls och som polisen aldrig får för sig att prioritera. Enligt Christie är det större chans att en handling av anses brottslig om den person som begår handlingen upplevs som långt ifrån en. Till exempel skulle en förälder inte anmäla sin tonåring som klottrar på skrivbordet hemma, eller stjäl ur förälderns plånbok. I valrörelsen 2014 blev det uppenbart att det finns ett stort avstånd mellan polisens kåranda och antirasister till exempel. Då blev antirasisters buanden, vända ryggar och plakat helt plötsligt brott som polisen behöver ingripa i. Vem som helst kunde plockas ur demonstrationerna, gammal som ung. En del släpptes på plats, andra blev bortkörda långt utanför stan. Andra, som Dror Feiler och psalmsångare i Jönköping, dömdes till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten. 

En annan norsk kriminolog, Liv Finstad, har myntat begreppet ”politiblikket”, polisblicken. Det är polisblicken som skannar av och gör att polisen väljer att ingripa mot vissa och inte andra. Den är inte neutral utan påverkad av klassamhället och andra orättvisor.

Vi tror ofta att den svenska polisen, som allt annat svenskt, är lite snällare. Men tittar vi på statistik över till exempel polisens dödsskjutningar framkommer en annan bild. Mellan 2000 och 2014 sköts 17 personer till döds av svensk polis. I Finland sköts 3 personer ihjäl under samma period och i Norge är motsvarande siffra 2. Rättsvetenskaprofessorn Dennis Töllborg menar att Sverige är ett av de länder i norra Europa där det är störst risk att bli ihjälskjuten av polis. I Storbritannien avlossar varje polis i snitt fyra skott om året. I Sverige med en femtedel av Storbritanniens befolkning, avlossas i snitt 28 skott per år. Varken i Storbritannien eller Norge bär polisen normalt skjutvapen.  

Nu när blickarna med all rätta riktas mot det rasistiska polisvåldet i Ferguson och Baltimore, kan vi också passa på att titta på vår egna poliskår.

Är det inte något snett när psalmsångare, saxofonspelare och cyklister utan lysen jagas och lagförs, när till exempel nazisten Andreas Carlsson fortfarande är på fri fot ett år efter attacken på antirasister den 8 mars i Malmö? 

Hur ser den svenska polisblicken ut och vad ser den som vi andra inte ser?