Häromdagen släppte Amnesty International sin årsrapport om de mänskliga rättigheterna i Sverige. Det ser onekligen grådaskigt ut. Rättsstatens principer undermineras, och brottsförebyggande åtgärder riskerar att diskriminera mot flyktingar, migranter och rasifierade personer. 

Men det tuggades fradga i munnen på Svenska Dagbladets Paulina Neuding. Hur kan en organisation som en gång i tiden stod för individers rättigheter nu påstå att visitationer utan brottsmisstanke, vräkningar av hela familjer om ett barn begår brott, och hemliga avlyssningar är kränkande? “Utan ett ord” om att det finns “ett starkt folkligt stöd i Sverige för repressiva åtgärder mot de kriminella nätverken.” Det är ju befängt. Organisationen har fallit offer för de postmoderna teorier som sprids av universiteten.